Vad gör oss lyckliga?
Bestående lycka är möjlig, säger experterna. Bara vi ser till att leta på rätt ställe.
Av Lisa Field, illustration: Sean McCabe
Ett drömhem, en efterlängtad resa till en exotisk plats, en ny bil – jo då, de kan göra oss på bättre humör för stunden. Nya bevis pekar emellertid ut en annan väg för långvarig lycka. Studier har lett till överraskande insikter i hur det kommer sig att vissa människor är lyckligare än andra. I en banbrytande tvillingstudie vid University of Minnesota fann man att cirka 50 procent av skillnaden i lycka från en individ till en annan är genetiskt betingad. Vi ärver inte några specifika egenskaper som gör oss mer eller mindre optimistiska, men DNA bestämmer det som forskarna kallar lyckointervall. ”Om man vinner på lotto är man kanske lyckligare än vanligt under en period, precis som ett dödsfall i släkten gör en nedstämd. Men efter en tid återgår man till normalläget”, säger Kevin Haroian, chef för Minnesota Center for Twin & Family Research. ”Det går upp och ner för oss alla i livet, men det genomsnittliga känsloläget är ditt lyckointervall.”
Ytterligare tio procent av skillnaden i lyckonivå påverkas av olika livsomständigheter och miljöfaktorer, som kan variera från dag till dag, säger Sonja Lyubomirsky, lyckoforskare vid University of California i Riverside. (Tänk till exempel på hur glad du kan bli av att få beröm för ett väl utfört arbete eller hur deprimerande riktigt trist väder kan vara.)
Eftersom lycka är ett vagt begrepp som är svårt att mäta ska procentangivelserna ses mer som allmänna indikationer än fasta regler. Dessutom påverkas de av individens uppfattning om vad lycka egentligen är. Inom ämnesområdet positiv psykologi (lyckostudier) har man funnit att lyckliga människor ser alla händelser i ett positivare ljus än olyckliga människor, som lättare blir deppiga av att chefen kritiserar deras arbetsinsats. De hittar också lättare fel i positiva situationer.
Om man räknar bort kvoterna för nedärvd lycka och omständigheter i livet är det omkring 40 procent av de individuella skillnaderna som vi har möjlighet att själva påverka. De där 40 procenten gör vi klokt i att fokusera på, säger Sonja Lyubomirsky. ”Genom att förändra aktiviteter som vi själva råder över kan vi åstadkomma en möjlighet till ökad lycka som är minst lika stor som (ja, förmodligen betydligt större än) den som vi kan åstadkomma genom att förändra våra omständigheter”, menar hon.
Forskningen pekar ut fyra viktiga områden där medvetna förändringar gör allra störst nytta för vår totala upplevelse av lycka: familj, gemenskap, arbete och tro.
Familj
År 1938 inleddes den ännu pågående Grantstudien vid Harvard University i USA. I studien följs 268 Harvardstudenters liv från 18 år och framåt i ett försök att bland annat komma fram till vilka egenskaper, vanor och livserfarenheter som gör människor framgångsrika.
Studien har bekräftat flera saker som man kan sluta sig till med vanligt sunt förnuft: att en kärleksfull barndom ger goda förutsättningar för lycka i vuxen ålder, att äldre män är lyckligare om de har en god relation till sina barn och att en av faktorerna för lycka i hög ålder är att leva i ett bra äktenskap.
Hemligheten bakom lycka är att kunna ge och ta emot kärlek, säger George Vaillant, ansvarig för Grantstudien åren 1972–2004. För att kunna uppleva verklig lycka måste man skapa meningsfulla relationer till andra människor.
”Kännetecknande för positiva känslor som tro, hopp, kärlek, vördnad och tacksamhet, som gör oss lyckliga, är att de inte kan existera om man inte känner samhörighet med andra”, säger George Vaillant. ”Man känner inte glädje, kärlek och medkänsla på en öde ö.”
De män i Grantstudien som aldrig har tillåtit sig själva att fullt ut ge och ta emot kärlek (även om de var gifta) tillhörde studiens olyckligaste personer. ”Kärleken är farlig, för den gör oss sårbara”, säger George Vaillant.
Om man inte föds in i en kärleksfull familj kan man skapa en egen ”familj” av vänner eller släktingar. Biologiskt släktskap är oväsentligt så länge man behandlar sin ”familj” som en riktig familj. ”Släktskap i sig är inte viktigt. Det viktiga är förmågan att skapa relationer och även att vara öppen för relationer”, säger George Vaillant. ”Att ge och ta emot kärlek handlar alltid om ömsesidighet.”
Gemenskap
Gemenskapen som man bygger upp kring sig själv – huvudsakligen i form av vänner – kan bidra till ökad lycka. Men det räcker inte att omge sig med varma kroppar. För att finna verklig lycka i vänskapsrelationer krävs tillit och pålitlighet. ”Alla lyckliga individer har nära relationer till flera personer som de verkligen kan lita på”, säger Ed Diener, professor i psykologi vid University of Illinois och en framstående forskare inom området positiv psykologi. Han påpekar att meningsfulla vänskapsrelationer kräver ömsesidighet. ”Var en person som andra kan lita på. Forskning visar att lyckliga individer tänker på andra, inte bara på sig själva.”
Det finns de som tror att vänner är mindre viktiga än släktingar, eftersom man kan förlora vänner när någon byter jobb eller flyttar till en annan stad. Forskning visar emellertid att båda sorternas relationer påverkar humöret positivt.
Vänskapsrelationer kan vara särskilt givande för personer som har helt andra intressen än sina familjemedlemmar. Till skillnad från släktingar kan man ju välja sina vänner, vilket innebär att man kan skaffa sig en gemenskap av likasinnade personer med liknande intressen. ”Det kan vara så att vi är gjorda för att känna oss mer avslappnade och lyckliga tillsammans med personer som stöttar oss”, säger Ed Diener. ”I fysiologiska studier har man funnit att en uppförsbacke känns mindre brant om man har en vän vid sin sida, och att det även kan få en att känna mindre oro inför en stressig situation.”
Ensamma personer utan förtrogna vänner är ofta olyckliga. Med vårt ökade beroende av teknik och telekommunikation är det i dag alltfler som känner sig isolerade från omvärlden. Data från University of Chicagos ansedda studie General Social Survey (GSS), där amerikanernas lycka har studerats sedan år 1972, visade år 2004 att en av fyra amerikaner inte hade någon att diskutera viktiga händelser med. Ensamhet påverkar både hälsa och livslängd negativt, så det är viktigt att upprätthålla meningsfulla relationer. Även om man inte kan förändra sitt lyckointervall så kan man förändra vanor som negativa tankar, som lätt förstör vänskap och lycka. ”Fokusera på människors positiva egenskaper och på det som går bra i ditt liv”, säger Ed Diener.
Arbete
Arbete ger tillvaron mening och innebörd, vilket är starkt förknippat med lycka. Studier har visat att totalförlamade personer i allmänhet är mindre lyckliga än andra, mycket beroende på deras oförmåga att utföra någon typ av arbete.
Forskning har också visat att den som blir avskedad från sitt arbete upplever en kraftig minskning av lyckokänslan som många faktiskt aldrig återhämtar sig helt och hållet ifrån, inte ens när det har gått många år, trots att de under tiden har fått ett annat jobb.
I en studie av européernas arbetsförhållanden år 2010 fann man att 80 procent eller fler av de tillfrågade i de flesta europeiska länder ansåg att deras jobb gav dem en känsla av att utföra ett gott arbete. Och genom att analysera GSS-data fann tankesmedjan American Enterprise Institutes ordförande Arthur C. Brooks att över 80 procent av amerikanerna också är nöjda med sina jobb.
Det bästa sättet att öka sin personliga lycka genom sitt arbete är att gilla det man gör.
”Viktigast är att man arbetar på ett sätt som kombinerar ens talang och passion”, säger Arthur C. Brooks. ”Arbetet ska både skapa ett mervärde i ens eget liv och ett mervärde i andra människors liv.”
Ordet ”mervärde” betyder olika saker för olika människor. Familjeförsörjaren känner tillfredsställelse i att kunna ge familjen en stabil ekonomi. Att tillbringa alltför mycket tid på kontoret kan dock ge motsatt effekt.
Arbetsnarkomaner riskerar att fastna i att det som i grunden är ett meningsfullt arbete går ut över andra källor till lycka.
”De kompenseras för sitt arbete, men de går miste om de tre övriga viktiga områdena [familj, gemenskap och tro]. De frågar sig: ’Varför är jag så olycklig?’” säger Arthur C. Brooks. ”För att bli lycklig måste man tänka på samtliga fyra områden, inte bara jobbet.”
Ens arbete kan göra en lycklig även om man inte får betalt. Det räcker med att man brinner för det man gör. Ur lyckoperspektiv är det meningsfullt att uppfostra barn och arbeta ideellt utanför hemmet.
”Det handlar om att man betraktar sig själv som framgångsrik”, säger Arthur C. Brooks. ”Om man tjänar pengar eller inte spelar ingen roll.”
Tro
Nu för tiden, när folk verkar vara mer intresserade av pengar, popkultur och tekniska prylar än andlighet och religion, kan det vara glädjande att det är fullt möjligt att förlita sig på sin tro och andlighet för att bli lyckligare.
En förklaring är att när man följer sin tro så ingår man sannolikt samtidigt i en gemenskap – och att tillhöra en grupp med likasinnade skapar positiva känslor.
”Poängen med andlighet är samhörighet”, säger George Vaillant. ”Den är i princip alltid kopplad till andra människor.”
Oräkneliga studier och enkätundersökningar har visat att religiösa människor som grupp betraktat är lyckligare än icke-troende personer, sannolikt på grund av att de interagerar med andra människor.
Man behöver emellertid inte tillhöra en organiserad religion för att få dessa fördelar. Tro kan även appliceras på sekulära situationer.
”Hopp, tillit, förlåtelse och vördnad är känslor som leder till lycka eller välbefinnande, men de förväxlas ofta med religion, trots att de i själva verket handlar om mental hälsa”, säger George Vaillant. ”Jag vet inte om Einstein någonsin var inne i en synagoga, men under hela sitt liv talade han om vördnad och en tro på en kraft som är större än en själv.”
Vissa personer tolkar ordet ”tro” som tillit, medan andra identifierar sin tro med ett trossamfund. För dem som likställer tro med religion kan det hjälpa personer med få sociala relationer att delta i andliga ceremonier och interagera meningsfullt med en grupp människor med liknande värderingar.
George Vaillant fann att män i Grantstudien som hade nära relationer med medlemmar av sin utökade familj var mindre benägna att söka sig till andliga upplevelser, medan män som inte hade så många kopplingar till vänner och familjemedlemmar med tiden blev alltmer religiösa.
”Tro ger tröst”, säger George Vaillant. ”Man gör vad man kan för att må bra och hitta samhörighet. Om man inte har en kärleksfull hustru sedan 50 år tillbaka och tolv underbara barnbarn är det kanske en bra idé att ge sig ut på en andlig pilgrimsfärd.”
Lycka är ....
Enligt World Happiness report år 2013 är danskarna världens lyckligaste folk. Strax bakom Danmark i mätningen av hur nöjda världens folk är hamnar Norge, Schweiz, Nederländerna och Sverige. Det är resultatet av en gallupundersökning genomförd i 156 av världens länder mellan åren 2010 och 2012.
Även i en tidigare lyckorapport, grundad på en gallupundersökning som blev klar år 2011, gick topplaceringarna till länder i Skandinavien: Danmark, Finland och Norge.
Vad är det då som gör att danskarna är så lyckliga?
Välståndet spelar en viss roll, men ”att veta att man har någon att räkna med i svåra tider”, som författarna säger, är viktigare. Socialpolitiken i Danmark och övriga skandinaviska länder skapar ett säkerhetsnät som skyddar medborgarna från de allra värsta effekterna av arbetslöshet, sjukdom och beroendeförhållanden.
Enligt författarna är lång förväntad livslängd, frihet, frånvaro av korruption samt generositet (mätt i hur mycket pengar som skänks till välgörande ändamål) andra viktiga faktorer som bidrar till lycka.
”Jag har lärt mig att se i stället för att titta”
Conny Andersson, 47, i Stockholm har arbetat som polis i över 20 år. När han hörde talas om apacheindianernas utdöende konst tracking, spårning, hittade han den pusselbit han saknade inom polisyrket. Nu ägnar han sig åt tracking på heltid i sin egen firma och stormtrivs.
Tracking är en varseblivningsteknik och filosofi som innebär att alla spår och rörelser har en mening. Genom att använda alla sina sinnen kan man se sammanhang som man annars missar. Conny fick ett stipendium för att lära sig tracking i USA och har sedan fortsatt att utveckla sina färdigheter.
”Jag har lärt mig att se i stället för att titta. Det är en livsfilosofi att vara en seende människa. Allt som finns är spår, det har skapats av en intention. Tänk vad livet blir spännande när man inser det.”
Kunskaperna gjorde Conny till en bättre polis, men efter några år valde han att säga upp sig och starta en trackingfirma. Hans kunder är allt från polisen, militären och säkerhetspersonal till ledningsgrupper i företag.
”Jag blir lycklig när jag ser människor få kontakt med sina sinnen och med barnets ärlighet. När de tuffa livvakterna som varit med om världens elände börja glittra av nyfikenhet och få kontakt med sin ursprungliga djurkropp, sin kroppsliga andlighet”, säger Conny.
För Conny är trackingen mer än ett arbete, det är en livsstil. ”Trackingen ger mig sann lycka och leder till enkelhet i mitt liv där jag får allt mindre materiella behov. Det viktigaste är möten med människor, djur och platser.”
”Mitt arbete betyder mycket för mig”
Norska Mirjam Lukasse, 53 år, är barnmorska och filosofie doktor. Förutom det är hon även docent och forskare. Hon bor tillsammans med sin make i Oslo, men hennes karriär har fört henne till många olika delar av världen. Bland annat har hon tillbringat tio år i Pakistan.
”Mitt arbete betyder mycket för mig. Om man tycker om sitt jobb blir allt annat så mycket enklare och mer njutbart. Jag prioriterar jobbet framför mycket annat. I mitt jobb får jag tillfälle att utmana mig själv, lära mig nya saker, träffa nya människor, åka utomlands och bidra till förbättringar inom området obstetrik. Det är roligt att undervisa blivande barnmorskor – de är så vetgiriga. Det är en underbar känsla att handleda studenter och få se en uppsats som blir bättre än någon av oss hade trott.
I min forskning kan jag uppnå mina egna mål och dessutom bidra till att andra uppnår sina. Jag blir så lycklig varje gång jag publicerar en vetenskaplig artikel och när vi får nya medel till forskningsprojekt.
Naturligtvis bidrar även min hälsa, mitt äktenskap och min tro till min lycka. Och mina besök i orosfyllda länder har gjort att jag känner tacksamhet över att jag bor i Norge.”
”Jag har lärt känna många trevliga människor”
Antikvariatsbokhandlaren Christian Kaaber, 53 år, kommer från Nivå i Danmark, är gift och har två vuxna barn. Liksom många andra danskar är han aktiv i flera föreningar, bland annat antikvariatsbokhandlarnas förening, bibliofilklubben, föreningen för bokhantverk och den lokala historieföreningen.
”Den stora glädjen för mig är att samarbeta med engagerade människor och dela min fritid med personer som har samma intressen som jag och som kan komma att bli nära vänner. De flesta danskar är ganska reserverade, till skillnad från exempelvis många amerikaner, som umgås mycket med sina grannar. I Danmark är det bra att gå med i föreningar för att träffa folk. Personligen har jag aldrig träffat så många trevliga människor i min stad som under mina aktiva år i Lions Clubs International. Jag lärde känna människor som jag aldrig hade träffat annars.”
”Jag finner lyckan i vördnaden”
För 50-åriga Mirjam Booij-Hendriks, hustru och mamma i Nieuwleusen i Nederländerna, är tron en av grundvalarna för hennes välbefinnande. Hon uppnådde en ny nivå i sin religiösa medvetenhet när hon plötsligt konfronterades med sin egen dödlighet.
”År 1994 blev min man sjuk i njursvikt och själv fick jag veta att jag eventuellt hade äggstockscancer. Före operationen upplevde jag den ultimata kampen med Gud.
Jag såg döden i vitögat och bävade inför vad som skulle hända med barnen om vi var allvarligt sjuka båda två. Men det slutade med att jag underkastade mig Guds kärlek. Jag fann frid i insikten att vad som än händer så sörjer han för oss alla. Tumören visade sig vara godartad och min man fick så småningom en ny njure. Trösten som min tro gav mig var det som höll mig uppe under alla åren då jag tog hand om barnen och min man. Den stärkte mig i min tillit till Gud och är den grund som jag fortfarande bygger vidare på. Jag finner lycka i den vördnad och den djupa tillfredsställelse som jag känner inför små saker som en nyckelpiga eller ett leende. Jag vet att min skapare ser mig. Han kallade och jag svarade.”
Vår egen studie
Vi ställde följande fråga till 6 000 av våra kunder i Finland, Tyskland, Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien, Slovenien och Ryssland: Vilket av följande är viktigast för din lycka: tro, arbete, familj eller gemenskap? En övervägande majoritet (73 procent) satte familjen i främsta rummet.
Med tillägg av Monica Walldén i Stockholm, Stig Michaelsen i Oslo
och Ivo Pommerel i Amsterdam.
Ytterligare tio procent av skillnaden i lyckonivå påverkas av olika livsomständigheter och miljöfaktorer, som kan variera från dag till dag, säger Sonja Lyubomirsky, lyckoforskare vid University of California i Riverside. (Tänk till exempel på hur glad du kan bli av att få beröm för ett väl utfört arbete eller hur deprimerande riktigt trist väder kan vara.)
Eftersom lycka är ett vagt begrepp som är svårt att mäta ska procentangivelserna ses mer som allmänna indikationer än fasta regler. Dessutom påverkas de av individens uppfattning om vad lycka egentligen är. Inom ämnesområdet positiv psykologi (lyckostudier) har man funnit att lyckliga människor ser alla händelser i ett positivare ljus än olyckliga människor, som lättare blir deppiga av att chefen kritiserar deras arbetsinsats. De hittar också lättare fel i positiva situationer.
Om man räknar bort kvoterna för nedärvd lycka och omständigheter i livet är det omkring 40 procent av de individuella skillnaderna som vi har möjlighet att själva påverka. De där 40 procenten gör vi klokt i att fokusera på, säger Sonja Lyubomirsky. ”Genom att förändra aktiviteter som vi själva råder över kan vi åstadkomma en möjlighet till ökad lycka som är minst lika stor som (ja, förmodligen betydligt större än) den som vi kan åstadkomma genom att förändra våra omständigheter”, menar hon.
Forskningen pekar ut fyra viktiga områden där medvetna förändringar gör allra störst nytta för vår totala upplevelse av lycka: familj, gemenskap, arbete och tro.
Familj
År 1938 inleddes den ännu pågående Grantstudien vid Harvard University i USA. I studien följs 268 Harvardstudenters liv från 18 år och framåt i ett försök att bland annat komma fram till vilka egenskaper, vanor och livserfarenheter som gör människor framgångsrika.
Studien har bekräftat flera saker som man kan sluta sig till med vanligt sunt förnuft: att en kärleksfull barndom ger goda förutsättningar för lycka i vuxen ålder, att äldre män är lyckligare om de har en god relation till sina barn och att en av faktorerna för lycka i hög ålder är att leva i ett bra äktenskap.
Hemligheten bakom lycka är att kunna ge och ta emot kärlek, säger George Vaillant, ansvarig för Grantstudien åren 1972–2004. För att kunna uppleva verklig lycka måste man skapa meningsfulla relationer till andra människor.
”Kännetecknande för positiva känslor som tro, hopp, kärlek, vördnad och tacksamhet, som gör oss lyckliga, är att de inte kan existera om man inte känner samhörighet med andra”, säger George Vaillant. ”Man känner inte glädje, kärlek och medkänsla på en öde ö.”
De män i Grantstudien som aldrig har tillåtit sig själva att fullt ut ge och ta emot kärlek (även om de var gifta) tillhörde studiens olyckligaste personer. ”Kärleken är farlig, för den gör oss sårbara”, säger George Vaillant.
Om man inte föds in i en kärleksfull familj kan man skapa en egen ”familj” av vänner eller släktingar. Biologiskt släktskap är oväsentligt så länge man behandlar sin ”familj” som en riktig familj. ”Släktskap i sig är inte viktigt. Det viktiga är förmågan att skapa relationer och även att vara öppen för relationer”, säger George Vaillant. ”Att ge och ta emot kärlek handlar alltid om ömsesidighet.”
Gemenskap
Gemenskapen som man bygger upp kring sig själv – huvudsakligen i form av vänner – kan bidra till ökad lycka. Men det räcker inte att omge sig med varma kroppar. För att finna verklig lycka i vänskapsrelationer krävs tillit och pålitlighet. ”Alla lyckliga individer har nära relationer till flera personer som de verkligen kan lita på”, säger Ed Diener, professor i psykologi vid University of Illinois och en framstående forskare inom området positiv psykologi. Han påpekar att meningsfulla vänskapsrelationer kräver ömsesidighet. ”Var en person som andra kan lita på. Forskning visar att lyckliga individer tänker på andra, inte bara på sig själva.”
Det finns de som tror att vänner är mindre viktiga än släktingar, eftersom man kan förlora vänner när någon byter jobb eller flyttar till en annan stad. Forskning visar emellertid att båda sorternas relationer påverkar humöret positivt.
Vänskapsrelationer kan vara särskilt givande för personer som har helt andra intressen än sina familjemedlemmar. Till skillnad från släktingar kan man ju välja sina vänner, vilket innebär att man kan skaffa sig en gemenskap av likasinnade personer med liknande intressen. ”Det kan vara så att vi är gjorda för att känna oss mer avslappnade och lyckliga tillsammans med personer som stöttar oss”, säger Ed Diener. ”I fysiologiska studier har man funnit att en uppförsbacke känns mindre brant om man har en vän vid sin sida, och att det även kan få en att känna mindre oro inför en stressig situation.”
Ensamma personer utan förtrogna vänner är ofta olyckliga. Med vårt ökade beroende av teknik och telekommunikation är det i dag alltfler som känner sig isolerade från omvärlden. Data från University of Chicagos ansedda studie General Social Survey (GSS), där amerikanernas lycka har studerats sedan år 1972, visade år 2004 att en av fyra amerikaner inte hade någon att diskutera viktiga händelser med. Ensamhet påverkar både hälsa och livslängd negativt, så det är viktigt att upprätthålla meningsfulla relationer. Även om man inte kan förändra sitt lyckointervall så kan man förändra vanor som negativa tankar, som lätt förstör vänskap och lycka. ”Fokusera på människors positiva egenskaper och på det som går bra i ditt liv”, säger Ed Diener.
Arbete
Arbete ger tillvaron mening och innebörd, vilket är starkt förknippat med lycka. Studier har visat att totalförlamade personer i allmänhet är mindre lyckliga än andra, mycket beroende på deras oförmåga att utföra någon typ av arbete.
Forskning har också visat att den som blir avskedad från sitt arbete upplever en kraftig minskning av lyckokänslan som många faktiskt aldrig återhämtar sig helt och hållet ifrån, inte ens när det har gått många år, trots att de under tiden har fått ett annat jobb.
I en studie av européernas arbetsförhållanden år 2010 fann man att 80 procent eller fler av de tillfrågade i de flesta europeiska länder ansåg att deras jobb gav dem en känsla av att utföra ett gott arbete. Och genom att analysera GSS-data fann tankesmedjan American Enterprise Institutes ordförande Arthur C. Brooks att över 80 procent av amerikanerna också är nöjda med sina jobb.
Det bästa sättet att öka sin personliga lycka genom sitt arbete är att gilla det man gör.
”Viktigast är att man arbetar på ett sätt som kombinerar ens talang och passion”, säger Arthur C. Brooks. ”Arbetet ska både skapa ett mervärde i ens eget liv och ett mervärde i andra människors liv.”
Ordet ”mervärde” betyder olika saker för olika människor. Familjeförsörjaren känner tillfredsställelse i att kunna ge familjen en stabil ekonomi. Att tillbringa alltför mycket tid på kontoret kan dock ge motsatt effekt.
Arbetsnarkomaner riskerar att fastna i att det som i grunden är ett meningsfullt arbete går ut över andra källor till lycka.
”De kompenseras för sitt arbete, men de går miste om de tre övriga viktiga områdena [familj, gemenskap och tro]. De frågar sig: ’Varför är jag så olycklig?’” säger Arthur C. Brooks. ”För att bli lycklig måste man tänka på samtliga fyra områden, inte bara jobbet.”
Ens arbete kan göra en lycklig även om man inte får betalt. Det räcker med att man brinner för det man gör. Ur lyckoperspektiv är det meningsfullt att uppfostra barn och arbeta ideellt utanför hemmet.
”Det handlar om att man betraktar sig själv som framgångsrik”, säger Arthur C. Brooks. ”Om man tjänar pengar eller inte spelar ingen roll.”
Tro
Nu för tiden, när folk verkar vara mer intresserade av pengar, popkultur och tekniska prylar än andlighet och religion, kan det vara glädjande att det är fullt möjligt att förlita sig på sin tro och andlighet för att bli lyckligare.
En förklaring är att när man följer sin tro så ingår man sannolikt samtidigt i en gemenskap – och att tillhöra en grupp med likasinnade skapar positiva känslor.
”Poängen med andlighet är samhörighet”, säger George Vaillant. ”Den är i princip alltid kopplad till andra människor.”
Oräkneliga studier och enkätundersökningar har visat att religiösa människor som grupp betraktat är lyckligare än icke-troende personer, sannolikt på grund av att de interagerar med andra människor.
Man behöver emellertid inte tillhöra en organiserad religion för att få dessa fördelar. Tro kan även appliceras på sekulära situationer.
”Hopp, tillit, förlåtelse och vördnad är känslor som leder till lycka eller välbefinnande, men de förväxlas ofta med religion, trots att de i själva verket handlar om mental hälsa”, säger George Vaillant. ”Jag vet inte om Einstein någonsin var inne i en synagoga, men under hela sitt liv talade han om vördnad och en tro på en kraft som är större än en själv.”
Vissa personer tolkar ordet ”tro” som tillit, medan andra identifierar sin tro med ett trossamfund. För dem som likställer tro med religion kan det hjälpa personer med få sociala relationer att delta i andliga ceremonier och interagera meningsfullt med en grupp människor med liknande värderingar.
George Vaillant fann att män i Grantstudien som hade nära relationer med medlemmar av sin utökade familj var mindre benägna att söka sig till andliga upplevelser, medan män som inte hade så många kopplingar till vänner och familjemedlemmar med tiden blev alltmer religiösa.
”Tro ger tröst”, säger George Vaillant. ”Man gör vad man kan för att må bra och hitta samhörighet. Om man inte har en kärleksfull hustru sedan 50 år tillbaka och tolv underbara barnbarn är det kanske en bra idé att ge sig ut på en andlig pilgrimsfärd.”
Lycka är ....
Enligt World Happiness report år 2013 är danskarna världens lyckligaste folk. Strax bakom Danmark i mätningen av hur nöjda världens folk är hamnar Norge, Schweiz, Nederländerna och Sverige. Det är resultatet av en gallupundersökning genomförd i 156 av världens länder mellan åren 2010 och 2012.
Även i en tidigare lyckorapport, grundad på en gallupundersökning som blev klar år 2011, gick topplaceringarna till länder i Skandinavien: Danmark, Finland och Norge.
Vad är det då som gör att danskarna är så lyckliga?
Välståndet spelar en viss roll, men ”att veta att man har någon att räkna med i svåra tider”, som författarna säger, är viktigare. Socialpolitiken i Danmark och övriga skandinaviska länder skapar ett säkerhetsnät som skyddar medborgarna från de allra värsta effekterna av arbetslöshet, sjukdom och beroendeförhållanden.
Enligt författarna är lång förväntad livslängd, frihet, frånvaro av korruption samt generositet (mätt i hur mycket pengar som skänks till välgörande ändamål) andra viktiga faktorer som bidrar till lycka.
”Jag har lärt mig att se i stället för att titta”
Conny Andersson, 47, i Stockholm har arbetat som polis i över 20 år. När han hörde talas om apacheindianernas utdöende konst tracking, spårning, hittade han den pusselbit han saknade inom polisyrket. Nu ägnar han sig åt tracking på heltid i sin egen firma och stormtrivs.
Tracking är en varseblivningsteknik och filosofi som innebär att alla spår och rörelser har en mening. Genom att använda alla sina sinnen kan man se sammanhang som man annars missar. Conny fick ett stipendium för att lära sig tracking i USA och har sedan fortsatt att utveckla sina färdigheter.
”Jag har lärt mig att se i stället för att titta. Det är en livsfilosofi att vara en seende människa. Allt som finns är spår, det har skapats av en intention. Tänk vad livet blir spännande när man inser det.”
Kunskaperna gjorde Conny till en bättre polis, men efter några år valde han att säga upp sig och starta en trackingfirma. Hans kunder är allt från polisen, militären och säkerhetspersonal till ledningsgrupper i företag.
”Jag blir lycklig när jag ser människor få kontakt med sina sinnen och med barnets ärlighet. När de tuffa livvakterna som varit med om världens elände börja glittra av nyfikenhet och få kontakt med sin ursprungliga djurkropp, sin kroppsliga andlighet”, säger Conny.
För Conny är trackingen mer än ett arbete, det är en livsstil. ”Trackingen ger mig sann lycka och leder till enkelhet i mitt liv där jag får allt mindre materiella behov. Det viktigaste är möten med människor, djur och platser.”
”Mitt arbete betyder mycket för mig”
Norska Mirjam Lukasse, 53 år, är barnmorska och filosofie doktor. Förutom det är hon även docent och forskare. Hon bor tillsammans med sin make i Oslo, men hennes karriär har fört henne till många olika delar av världen. Bland annat har hon tillbringat tio år i Pakistan.
”Mitt arbete betyder mycket för mig. Om man tycker om sitt jobb blir allt annat så mycket enklare och mer njutbart. Jag prioriterar jobbet framför mycket annat. I mitt jobb får jag tillfälle att utmana mig själv, lära mig nya saker, träffa nya människor, åka utomlands och bidra till förbättringar inom området obstetrik. Det är roligt att undervisa blivande barnmorskor – de är så vetgiriga. Det är en underbar känsla att handleda studenter och få se en uppsats som blir bättre än någon av oss hade trott.
I min forskning kan jag uppnå mina egna mål och dessutom bidra till att andra uppnår sina. Jag blir så lycklig varje gång jag publicerar en vetenskaplig artikel och när vi får nya medel till forskningsprojekt.
Naturligtvis bidrar även min hälsa, mitt äktenskap och min tro till min lycka. Och mina besök i orosfyllda länder har gjort att jag känner tacksamhet över att jag bor i Norge.”
”Jag har lärt känna många trevliga människor”
Antikvariatsbokhandlaren Christian Kaaber, 53 år, kommer från Nivå i Danmark, är gift och har två vuxna barn. Liksom många andra danskar är han aktiv i flera föreningar, bland annat antikvariatsbokhandlarnas förening, bibliofilklubben, föreningen för bokhantverk och den lokala historieföreningen.
”Den stora glädjen för mig är att samarbeta med engagerade människor och dela min fritid med personer som har samma intressen som jag och som kan komma att bli nära vänner. De flesta danskar är ganska reserverade, till skillnad från exempelvis många amerikaner, som umgås mycket med sina grannar. I Danmark är det bra att gå med i föreningar för att träffa folk. Personligen har jag aldrig träffat så många trevliga människor i min stad som under mina aktiva år i Lions Clubs International. Jag lärde känna människor som jag aldrig hade träffat annars.”
”Jag finner lyckan i vördnaden”
För 50-åriga Mirjam Booij-Hendriks, hustru och mamma i Nieuwleusen i Nederländerna, är tron en av grundvalarna för hennes välbefinnande. Hon uppnådde en ny nivå i sin religiösa medvetenhet när hon plötsligt konfronterades med sin egen dödlighet.
”År 1994 blev min man sjuk i njursvikt och själv fick jag veta att jag eventuellt hade äggstockscancer. Före operationen upplevde jag den ultimata kampen med Gud.
Jag såg döden i vitögat och bävade inför vad som skulle hända med barnen om vi var allvarligt sjuka båda två. Men det slutade med att jag underkastade mig Guds kärlek. Jag fann frid i insikten att vad som än händer så sörjer han för oss alla. Tumören visade sig vara godartad och min man fick så småningom en ny njure. Trösten som min tro gav mig var det som höll mig uppe under alla åren då jag tog hand om barnen och min man. Den stärkte mig i min tillit till Gud och är den grund som jag fortfarande bygger vidare på. Jag finner lycka i den vördnad och den djupa tillfredsställelse som jag känner inför små saker som en nyckelpiga eller ett leende. Jag vet att min skapare ser mig. Han kallade och jag svarade.”
Vår egen studie
Vi ställde följande fråga till 6 000 av våra kunder i Finland, Tyskland, Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien, Slovenien och Ryssland: Vilket av följande är viktigast för din lycka: tro, arbete, familj eller gemenskap? En övervägande majoritet (73 procent) satte familjen i främsta rummet.
Med tillägg av Monica Walldén i Stockholm, Stig Michaelsen i Oslo
och Ivo Pommerel i Amsterdam.
