Mot strömmen
Han hade en radikal lösning på världens största sanitära problem – men skulle Anders Wilhelmson kunna få någon att lyssna?
Av Cari Simmons, foto: Pierre Ekman
Anders Wilhelmson på Peepooples
huvudkontor i Stockholm.
Förr brukade Rose och hennes fyra barn ställa sig i kö tidigt varje morgon utanför den offentliga betaltoaletten i Kiberia, slumområdet i utkanten av Nairobi i Kenya. Hon vågade inte låta sina barn använda den latrin som några familjer delade eftersom den ofta var fylld till brädden med avföring. Hon var rädd att de små barnen skulle ramla ner i det stora hålet i torrdasset. Men mest oroade hon sig för deras hälsa.
Men sedan år 2012, då hon började använda de hygieniska Peepoo-toaletterna, har Rose inte behövt vara orolig. Engångspåsen av biologiskt nedbrytningsbar plast – som kostar mindre än 30 öre – innehåller en liten mängd urea som startar en process när den kommer i kontakt med fekalier eller urin. Urean bryter ner alla sjukdomsframkallande ämnen innan påsen samlas in och slutligen används som gödningsmedel.
Världen över uppskattar WHO att det finns 2,6 miljarder människor som saknar även den enklaste toalett och var femtonde sekund dör ett barn av sjukdom som beror på förorenat dricksvatten, brist på toaletter och dålig hygien, enligt UNICEF. Genom att människor får tillgång till grundläggande toalettlösningar minskar risken för spridning av livshotande bakterieinfektioner som tyfus och kolera. Den kenyanska slummen där Rose bor är bara en av många platser runtom i världen där människor har börjat använda Peepoo.
Hjärnan bakom Peepoo är den svenske arkitekten, professor Anders Wilhelmson. År 2006 grundade han företaget Peepoople som är baserat i Stockholm och Nairobi, Kenya, för att tillverka denna praktiska och billiga toalettlösning.
”När jag får höra att två miljoner människor, barn, dör varje år på grund av brist på sanitära lösningar blir jag arg”, säger han.
Och ilskan får den här mannen att agera. Dessutom gillar han att gå emot strömmen eller att ”tänka tvärtemot”, som han själv uttrycker det.
Under sin uppväxt i Karlskoga, i skuggan av vapenfabriken Bofors, blev den flitige och studieintresserade Anders svårt mobbad. Redan som pojke tvingades han lära sig att slå tillbaka.
Sommarloven på västkusten kom som en välkommen lättnad. Där lärde han också känna en äldre granne, en professor och författare med radikala åsikter som var rena motsatsen till de uppfattningar som Anders mer konservative pappa hade. ”Han introducerade mig för intellektuella samtal
– något man inte kunde hitta i Karlskoga på 1960- och 1970-talet”, säger Anders Wilhelmson. Tvärtemot.
Ända sedan Anders var sex år hade han velat bli arkitekt. Hans far ville att han skulle bli läkare, men när pojken uppnått den mogna åldern av 16 år lät han honom ändå rita villan som de senare skulle bo i.
Anders Wilhelmson blev sedermera en internationellt känd arkitekt och designer och ingick även i Saab Automobiles industriella designteam. På 1980-talet levde han yuppieliv, men han var rädd att han höll på att förlora sin integritet. Dessutom gillade han inte att bli tillsagd vad han skulle göra. År 1996 började han undervisa i arkitektur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Under tio år tog han med sig sina elever på årliga studieresor till städer runtom i världen, även till städernas slumområden. I Indien kom de genom en kvinnogrupp i kontakt med fattiga som bodde på trottoarerna. ”Vi behöver inga arkitekter”, sa en av kvinnorna till mig. Det enda problem de inte själva kunde lösa handlade om deras personliga hygien och var de skulle göra sina behov.
”Det här var ett livsomvälvande ögonblick”, säger Anders. ”Här var en kvinna som talade om för mig vad som måste göras på global nivå.”
Det var i maj 2005 och han blev som besatt av tanken på att hitta en lösning. Hans toalett skulle vara modern, billig och tillgänglig för alla. Den skulle vara privat och bärbar, självsanerande och för engångsbruk för att förhindra sjukdomsspridning. Slutligen skulle avfallet omvandlas till någonting som var användbart.
I september var han och hans dåvarande sambo Camilla Wirseen i Paris för att fira hennes fyrtioårsdag. Mitt i natten väckte han henne och förklarade att han hade lösningen
på världens sanitetsproblem. Han berättar att han fortsatte att ”prata skit” hela nästa dag.
Han lyckades till och med övertala Camilla, som är fotograf, att komma ombord. ”Utan hennes talang skulle det här kanske aldrig ha blivit verklighet”, säger han. ”Hon är mer av en social entreprenör än jag.” I dag är hon Peepooples projektledare och tillbringar mycket tid ute på fältet med att lära skolor och samhällen att börja använda Peepoo-toaletterna.
Men innan idén kunde förverkligas måste de få forskare att vilja arbeta med uppfinningen, liksom att få stöd av experter på sanitet. De måste bevisa för investerare att Peepoople- konceptet var värt att satsa pengar på.
Det var inte alltid lätt att få folk att acceptera Peepoo-idén. ”Den var provokativ och nästan för enkel”, säger Camilla Wirseen som mötte en del motstånd bland specialister på vatten och sanitet.
Men alla skrattade inte. Annika Nordin och Björn Vinnerås vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) hade studerat ammoniakhygienisering och blev snabbt en del av forskningsteamet som hjälptes åt
att utveckla Peepoo.
”Att den blivit en sådan framgång beror på att den inte ställer några stora krav på infrastruktur”, säger Annika Nordin.
År 2007 patenterades Peepoo. Sedan Peepoople lanserade sina första toaletter i Kenya har man hjälpt människor i åtta andra länder, bland annat Bangladesh, Sydafrika, Pakistan och Syrien, där engångstoaletter-
na har använts både vid katastrofer och i flyktingläger. Företaget satsar för närvarande på en ny fabrik som ska kunna producera en halv miljon Peepoo per dag för att klara efterfrågan.
Peepoo gör skillnad. ”Folk ändrar sitt beteende för att investera i rent vatten, toaletter och hygien”, säger Rahab Mbochi som är chef för Peepoo School Project i Kiberia.
Peepoo vinner alltmer mark bland inflytelserika personer inom sanitet. Som professor Eric O Odada, FN:s generalsekreterares rådgivare i vatten- och sanitetsfrågor, säger: ”Peepoo är den idealiska produkten för att lösa det största problemet som världen står inför.”
Men sedan år 2012, då hon började använda de hygieniska Peepoo-toaletterna, har Rose inte behövt vara orolig. Engångspåsen av biologiskt nedbrytningsbar plast – som kostar mindre än 30 öre – innehåller en liten mängd urea som startar en process när den kommer i kontakt med fekalier eller urin. Urean bryter ner alla sjukdomsframkallande ämnen innan påsen samlas in och slutligen används som gödningsmedel.
Världen över uppskattar WHO att det finns 2,6 miljarder människor som saknar även den enklaste toalett och var femtonde sekund dör ett barn av sjukdom som beror på förorenat dricksvatten, brist på toaletter och dålig hygien, enligt UNICEF. Genom att människor får tillgång till grundläggande toalettlösningar minskar risken för spridning av livshotande bakterieinfektioner som tyfus och kolera. Den kenyanska slummen där Rose bor är bara en av många platser runtom i världen där människor har börjat använda Peepoo.
Hjärnan bakom Peepoo är den svenske arkitekten, professor Anders Wilhelmson. År 2006 grundade han företaget Peepoople som är baserat i Stockholm och Nairobi, Kenya, för att tillverka denna praktiska och billiga toalettlösning.
”När jag får höra att två miljoner människor, barn, dör varje år på grund av brist på sanitära lösningar blir jag arg”, säger han.
Och ilskan får den här mannen att agera. Dessutom gillar han att gå emot strömmen eller att ”tänka tvärtemot”, som han själv uttrycker det.
Under sin uppväxt i Karlskoga, i skuggan av vapenfabriken Bofors, blev den flitige och studieintresserade Anders svårt mobbad. Redan som pojke tvingades han lära sig att slå tillbaka.
Sommarloven på västkusten kom som en välkommen lättnad. Där lärde han också känna en äldre granne, en professor och författare med radikala åsikter som var rena motsatsen till de uppfattningar som Anders mer konservative pappa hade. ”Han introducerade mig för intellektuella samtal
– något man inte kunde hitta i Karlskoga på 1960- och 1970-talet”, säger Anders Wilhelmson. Tvärtemot.
Ända sedan Anders var sex år hade han velat bli arkitekt. Hans far ville att han skulle bli läkare, men när pojken uppnått den mogna åldern av 16 år lät han honom ändå rita villan som de senare skulle bo i.
Anders Wilhelmson blev sedermera en internationellt känd arkitekt och designer och ingick även i Saab Automobiles industriella designteam. På 1980-talet levde han yuppieliv, men han var rädd att han höll på att förlora sin integritet. Dessutom gillade han inte att bli tillsagd vad han skulle göra. År 1996 började han undervisa i arkitektur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Under tio år tog han med sig sina elever på årliga studieresor till städer runtom i världen, även till städernas slumområden. I Indien kom de genom en kvinnogrupp i kontakt med fattiga som bodde på trottoarerna. ”Vi behöver inga arkitekter”, sa en av kvinnorna till mig. Det enda problem de inte själva kunde lösa handlade om deras personliga hygien och var de skulle göra sina behov.
”Det här var ett livsomvälvande ögonblick”, säger Anders. ”Här var en kvinna som talade om för mig vad som måste göras på global nivå.”
Det var i maj 2005 och han blev som besatt av tanken på att hitta en lösning. Hans toalett skulle vara modern, billig och tillgänglig för alla. Den skulle vara privat och bärbar, självsanerande och för engångsbruk för att förhindra sjukdomsspridning. Slutligen skulle avfallet omvandlas till någonting som var användbart.
I september var han och hans dåvarande sambo Camilla Wirseen i Paris för att fira hennes fyrtioårsdag. Mitt i natten väckte han henne och förklarade att han hade lösningen
på världens sanitetsproblem. Han berättar att han fortsatte att ”prata skit” hela nästa dag.
Han lyckades till och med övertala Camilla, som är fotograf, att komma ombord. ”Utan hennes talang skulle det här kanske aldrig ha blivit verklighet”, säger han. ”Hon är mer av en social entreprenör än jag.” I dag är hon Peepooples projektledare och tillbringar mycket tid ute på fältet med att lära skolor och samhällen att börja använda Peepoo-toaletterna.
Men innan idén kunde förverkligas måste de få forskare att vilja arbeta med uppfinningen, liksom att få stöd av experter på sanitet. De måste bevisa för investerare att Peepoople- konceptet var värt att satsa pengar på.
Det var inte alltid lätt att få folk att acceptera Peepoo-idén. ”Den var provokativ och nästan för enkel”, säger Camilla Wirseen som mötte en del motstånd bland specialister på vatten och sanitet.
Men alla skrattade inte. Annika Nordin och Björn Vinnerås vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) hade studerat ammoniakhygienisering och blev snabbt en del av forskningsteamet som hjälptes åt
att utveckla Peepoo.
”Att den blivit en sådan framgång beror på att den inte ställer några stora krav på infrastruktur”, säger Annika Nordin.
År 2007 patenterades Peepoo. Sedan Peepoople lanserade sina första toaletter i Kenya har man hjälpt människor i åtta andra länder, bland annat Bangladesh, Sydafrika, Pakistan och Syrien, där engångstoaletter-
na har använts både vid katastrofer och i flyktingläger. Företaget satsar för närvarande på en ny fabrik som ska kunna producera en halv miljon Peepoo per dag för att klara efterfrågan.
Peepoo gör skillnad. ”Folk ändrar sitt beteende för att investera i rent vatten, toaletter och hygien”, säger Rahab Mbochi som är chef för Peepoo School Project i Kiberia.
Peepoo vinner alltmer mark bland inflytelserika personer inom sanitet. Som professor Eric O Odada, FN:s generalsekreterares rådgivare i vatten- och sanitetsfrågor, säger: ”Peepoo är den idealiska produkten för att lösa det största problemet som världen står inför.”