|
Riddaren på tråden Av Lisa Fitterman och Tim Boquet Det riskerade att bli en ny skolmassaker. Då ryckte JP Neufeld ut och förhindrade en tragedi. Med sina tjockbågade retroglasögon och lugna framtoning påminner JP Neufeld mer om Clark Kent än om Stålmannen. Vi sitter på ett kafé i Montreal i Kanada och dricker kaffe och han ger ett smått förstrött intryck när han berättar om hur han blev en internationell hjälte efter att ha ringt ett helt vanligt telefonsamtal. All uppståndelse, alla mejl från okända och alla tackkort och utmärkelser tog honom fullständigt på sängen. ”Jag? En hjälte?” säger 22-åringen med ett snett leende. ”Ärligt talat hade jag inget val. Åtminstone tyckte jag inte det själv.” Spola tillbaka till den 17 mars 2009, en dag som började precis som alla andra. JP Neufeld läste andra året vid Concordia University i Montreal. Klockan var tjugo i sju när han kravlade ur sängen i sitt lilla stökiga studentrum, gick ut i det gemensamma korridorsköket och hällde upp en skål flingor. Några minuter senare var han tillbaka på sitt rum. Han satte sig framför datorn för att kolla mejlen och några sajter innan det var dags att börja plugga. Först började han med Newgrounds, en webbplats för dem som delar hans stora intresse för animation, spel och elektronisk musik och där JP är moderator. Han läste igenom ämnena på webbplatsens forum, och en diskussionstråd fångade hans uppmärksamhet. Det stod: ”Nu är det dags.” Nu är det dags för vad då? tänkte JP. Han klickade sig fram i tråden: ”I dag klockan 11.30 GMT ska jag attackera min skola med eld och andra former av våld. Nu ska de jävlarna få.” Den som hade skrivit inlägget kallade sig sirtom93. I inlägget fanns en länk till en webbplats i det engelska grevskapet Norfolk. Han hade också lagt upp en suddig bild av en hand som höll i en gasflaska. Under texten fanns en signaturbild med siffrorna ”04/20/99”, datumet då 15 personer sköts ihjäl på Columbine High School i Littleton i den amerikanska delstaten Colorado, och en länk till en sajt med nyheter från Norfolkområdet. Klockan var 06.47 i Montreal, 10.47 i Norfolk. Liksom andra som är ute mycket på internet hade JP, som på nätet går under namnet Rig, stött på hot som ”Jag ska döda dig!” och ”Du är död!” Tidigare hade han alltid avfärdat hoten som överdrifter. Men det här kändes annorlunda. Han tänkte på de blodiga bilderna från Columbine och andra skolmassakrer, bland annat ett skottdrama i Winnenden i södra Tyskland veckan innan och ett på mycket närmare håll: på Dawson College i Montreal i september 2006. JP visste att det var ont om tid. Samtidigt tvekade han. Skulle han verkligen ringa polisen? Myndigheterna kanske inte skulle ta honom på allvar om han ringde och berättade om hotet. Han var ju över 500 mil bort. Kanske var det bara ett skämt. Men tänk om sirtom93 menade allvar med bilden och de obehagliga meningarna i forumet... Skulle han någonsin förlåta sig? Nej, sa han till sig själv. Klockan var strax före sju när JP köpte några minuters samtalstid på en telefontjänst på internet, googlade numret till polisen i Norfolk och ringde via datorn. Han berättade om hotet för personen som svarade och kopplades genast till en larmtelefonist. ”Hej. Jag är en kille som bor i Kanada”, började JP. ”Det är någon som tänker sätta eld på en skola.” Till sin förvåning avfärdades han inte som en knäppgök eller som någon som överreagerade. I stället tog telefonisten lugnt emot alla uppgifter som JP gav honom och vidarebefordrade dem till kriminalpolisen, som började följa diskussionstråden på forumet. Snart skrev en annan Newgroundsanvändare, som hade träffat sirtom93 personligen, och avslöjade hans riktiga namn och tidigare skola. Den låg i Attleborough, cirka två och en halv mil sydväst om Norwich. Hemma i Kanada satt JP vid datorn och väntade spänt. Hade han varnat i tid? Senare ringde mobilen. Det var polisen i Norfolk som berättade att den 16-årige sirtom93 hade stoppats utanför skolan utan att någon hade kommit till skada. JP drog en lättnadens suck. Så småningom fick JP veta att tonåringen hade gripits så lugnt och stilla att varken de äldre eleverna som skulle börja sina eftermiddagslektioner eller de yngre eleverna, som just började sin lunchrast, märkte vad som hände. Ingen av eleverna såg heller att den misstänkte hade med sig brandfarlig vätska, tändstickor och en kniv. Tonåringen omhändertogs i enlighet med Storbritanniens lag om psykisk tvångsvård. Plötsligt var JP en hjälte och fick telefonsamtal från nyhetsmedier runtom i världen. Från när och fjärran ringde man och berömde honom för hans ingripande. ”Det här visar att saker som skrivs på internet kan läsas överallt i världen”, sa Norfolks polischef Katie Elliott till New York Times. ”Vi är tacksamma mot personen som läste det här och gjorde något åt saken.” Det märkliga är att trots att även andra besökare på sajten såg hotet i inlägget på forumet, så var det bara en till som larmade myndigheterna: Joseph Williams som hade träffat sirtom93 i verkliga livet. 22-årige Joseph Williams, som arbetade som steward på en färja, hade gått och lagt sig hemma i Dover efter avslutat arbetspass. Så väckte hans flickvän honom och bad honom att komma och se vad hon hade hittat på sajten. Han blev orolig, loggade in med sitt alias, deckheadtottie, letade upp tonåringens personuppgifter på nätet och ringde polisen i Norfolk. När han tittade på klockan insåg han att sirtom93 skulle hinna till skolan före polisen, så han kontaktade skolkontoret i Attleborough och berättade om hotet och uppgav pojkens namn. JP Nuefeld vet inte varför inte fler gjorde som han och Joseph Williams. ”Jag tror att många tänker att det som händer på internet stannar på internet”, säger han. ”Själv tycker jag att gränsen mellan världen på och utanför nätet snabbt håller på att suddas ut. Det får mig att undra om folk verkligen bryr sig nu för tiden.” Paul Gillespie, en före detta kriminalinspektör som numera är chef för den internationella organisationen Kids’ Internet Safety Alliance, säger att det idealiska vore om det fanns en enkel, global rapportfunktion för internetanvändare, till exempel ett enda telefonnummer eller en enda mejladress. Innan det blir verklighet gäller det att använda sunt förnuft och lyssna till sitt samvete, menar han. ”Fråga dig själv vad du hade gjort i verkliga livet. Om du ser något som du känner att du borde anmäla, då ska du göra det”, säger han. ”JP Neufeld visade att systemet kan fungera även om det handlar om något som händer på andra sidan jorden. Han var smart nog att leta rätt på numret till Norfolkpolisen på internet och han struntade i om han skulle bli tagen på allvar eller inte. Vi bör ta lärdom av både honom och polisen som tog emot hans samtal.” ”Den dagen gjorde jag precis så som mamma alltid har sagt att jag ska göra om jag ser något skumt”, säger JP Neufeld. ”’Då ringer du polisen, JP!’ brukar hon säga.”
Ur Reader’s Digest 3/2010
|
