Lyckan att arbeta
Över hela Europa våras det för 50-plussarna som aktivt går in för att arbeta vidare.
Av Tim Bouquet; foton: Miquel Gonzalez
”Jag tog tag i min situation”, säger Rosa Maria Samso.
Att förlora jobbet när man är över 50, samtidigt som miljontals går arbetslösa i Europa, betraktas av många som en livstidsdom. Men faktum är att den genomsnittliga sysselsättningsgraden för åldersgruppen över 50 i EU år 2012 i själva verket var på väg upp – med 42 procent av kvinnorna och 56 procent av männen i arbete, enligt OECD.
Och Europeiska arbetsmiljöbyrån förutspår att antalet äldre inom EU som arbetar kommer att öka med nästan tio miljoner till 2030 medan sysselsättningen i alla andra åldersgrupper minskar. Här berättar fyra europeiska 50-plussare om hur de gjorde när de blev arbetslösa eller påtvingade pensionering samt hur de byggde sina nya karriärer.
Peter Krümmel, 61, är en erfaren elektriker som bor i byn Lindlar-Frielingsdorf, ungefär fyra mil från Köln. Han hade ägnat hela livet åt att bygga komplicerade kopplingsskåp och kontrollpaneler när det företag han hade arbetat hos i 16 år utan förvarning sa upp honom 2008.
”Jag hade fru och fem barn att försörja och vårt hus var inte slutbetalt”, säger han. ”Jag blev väldigt rädd.”
Peter började söka jobb. Men trots hans omfattande erfarenhet så ”svarade de för det mesta inte”. I nästan två år jagade han jobb utan att lyckas. ”Man förlorar tron på samhället men mest av allt tron på sig själv”, säger Peter, en lång och hövlig man. ”Tänk om jag aldrig mer skulle bli anställd någonstans?”
Han gav inte upp. Sedan hade han tur. Peters dotter Sabine, 30, arbetar som tandsköterska, och en dag kom Wolfgang Oehm in på hennes mottagning. Han äger Oni, ett företag som arbetar med energibesparande utrustning.
”Jag hade sökt till Oni tidigare och fått nej”, säger Peter, ”men Sabine frågade honom om jag inte skulle försöka igen.” Wolfgang Oehm log och sa till Sabine: ”Om du kan få tandläkaren att se till att det inte gör så ont, då borde din pappa komma och träffa mig.” Han erbjöd Peter jobb 2010. ”Jag var verkligen lycklig. Solen sken så fort jag började arbeta igen”, säger Peter.
Oni, som ligger strax utanför Lindlar-Frielingsdorf, sysselsätter över 300 personer, ungefär en tredjedel av dem över 50. ”Jag tycker att en företagare har ett moraliskt ansvar att ge äldre arbetare en rättvis chans”, säger Wolfgang Oehm. ”Vi uppskattar kvalificerade specialister och lojala lagarbetare som Peter, och vi uppskattar en bra åldersmix i vårt företag.”
Peter insåg inte att han var del av en trend i Tyskland som har haft EU:s största ökning av arbetstillfällen för personer mellan 60 och 64: från strax över 19 procent år 2000 till 41 procent 2010. Han tror fortfarande att han har mycket att ge. ”Mitt arbete är mycket exakt och koncentrerat; varenda kabel måste vara på rätt plats.”
Rosa María Samso (se fotot) är 58, gift och har tre vuxna barn och ett litet barnbarn, en pojke. Hon arbetade i sitt eget företag i tio år som distributör av pedagogiska leksaker för barn och levererade till åtta leksaksaffärer och företag i Barcelona.
”Jag älskade mitt jobb och kände mig väldigt tillfreds, men sedan började försäljningen mattas av med en skrämmande fart”, berättar hon. Recessionen slog till i Spanien, där sysselsättningsgraden för 55–64-åringar ligger strax under 44 procent.
Sedan drabbades Rosa María av La Crisis, som spanjorerna kallar den. ”I slutet av 2012 var jag tvungen att lägga ner mitt företag. Jag hade förlorat mitt levebröd. Efter så många år som min egen chef, trodde jag att det skulle vara väldigt svårt att arbeta för någon annan – om jag ens kunde hitta något jobb i min ålder.”
Snabbspolning fram till 2013 och Rosa María arbetar som kassörska och vid kundtjänstdisken i en affär i Barcelona som säljer inte leksaker utan sallader, soppor och gårdsprodukter. Den heter Casa Ametller och är en av 70 butiksfilialer runt Barcelona, Tarragona och Girona med över 800 anställda. Casa Ametller, som etablerades 2001, trotsar inte bara recessionen utan anställer också aktivt folk över 50.
”En vän berättade om dem”, säger Rosa María. ”Jag följde med dit, i tron att företag i allmänhet inte bryr sig om all erfarenhet folk har efter att ha arbetat i 30 år eller mer. Hur som helst så tog jag tag i min situation och de gav mig arbete.”
”Jag har haft en sådan tur. Jag är lycklig när jag går till arbetet, och det är det inte många i Spanien som kan säga nuförtiden”, säger hon.
”Förutom att jag tjänar pengar, vilket förstås är väldigt viktigt, får jag använda mina färdigheter igen i en ny omgivning. Att kunna fortsätta att arbeta när man är en bra bit över 50 och senare, ger stabilitet på så många sätt.”
Graham Siggs, 68, som bor i den pittoreska byn Somersham i östra England, stod inför obligatorisk pensionering vid 60 från sitt jobb som avdelningschef på Storbritanniens försvarsministerium, när han såg en redan pensionerad före detta kollega stapla varor på hyllorna på en stormarknad. ”Jag tänkte: så ska jag inte ha det. Det var ett avgörande ögonblick, men jag hade fortfarande ingen aning om vad jag skulle ta mig till.”
Före sina fem år på ministeriet hade Graham tillbringat 40 år i flygvapnet, Royal Air Force (raf), som elektroingenjör. Han hade varit chef för 70 anställda, men vid 55 tvingats acceptera obligatorisk pensionering även därifrån. Graham som är gift, har två söner och två barnbarn, fattade det djärva beslutet att starta eget företag. Det fanns särskilt en sak han var bra på.
Under hela sitt yrkesliv hade han ägnat sig åt att testa bärbara apparater. Dessa eltester garanterar att all utrustning som ansluts till elnätet är säker, allt från specialverktyg för flygplan till hårfönar.
”Jag letade på internet och upptäckte att det fanns många företag som testade bärbar utrustning, men de flesta var väldigt stora och gjorde tester åt storbolag. Jag var övertygad om att det fanns utrymme för mig att ta hand om mindre, lokala företag. Men jag hade ett problem: jag visste absolut ingenting om att driva ett företag.
”Då upptäckte jag Prince’s Initiative for Mature Enterprise, Prime, vilket är ett initiativ från prins Charles som han startade som svar på brev han fick från folk som inte kunde hitta någon som ville anställa dem på grund av deras ålder.”
Sedan 1999 har Prime hjälpt fler än 25 000 50-plussare att känna på egenföretagande. Organisationen gav Graham en hjälpande hand genom att förse honom med en mentor och bekosta kurser i bokföring, affärsplanering och försäljning. ”Jag visste redan ’vad’ men de lärde mig ’hur’”, säger han.
Graham kallade sitt företag Huntspat och tog itu med att leta kunder, besöka affärer och företag. Han bestämde sig tidigt för att inte vara billigare än konkurrenterna. ”Jag tog mig an småjobben som de flesta större företag inte ville ha.”
2005 fick Graham sin första kund: en lokal fabrik. Nu har han 24, bland andra kommunalnämnder och en kyrka. ”Jag gillar helt och fullt mitt nya arbete. Det håller mig aktiv, och om man är aktiv håller man sig i form. Jag ser folk i min ålder som inte har gjort någonting med sina liv sedan de gick i pension förutom att titta på tv och gå på puben. Det är inget för mig.”
Jofrid Erland är 65 och var en av bara fem personer som nominerades till norska Ferds pris ”Årets sosiale entreprenør 2013” i sitt hemland. Hon startade sitt företag, Erland as, när hennes man, en aktiv och utåtriktad polis, fick tjocktarmscancer och var tvungen att genomgå en kolostomi 2007. ”Stomipåsarna hade en benägenhet att läcka och det fick honom att isolera sig och inte delta i något som helst socialt liv. Jag fick på nära håll en inblick i hur det här kunde förstöra livet för stomipatienter. Bara i Norge finns det 10 000.”
År 2008 deltog Jofrid i ett företagarseminarium och med hjälp av Innovasjon Norge, en statlig organisation som ger stöd åt nya
företag och Ipark, en regional utvecklingsorganisation som erbjuder affärsrådgivning, började hon utveckla sin idé.
Hon tog fram en ny absorberande vaddering för stomipåsar som hindrar läckage. Produkten beräknas komma ut på marknaden i början av 2014.
I dag är hennes make frisk men detta var inte den första krisen som förändrade Jofrids liv. 1991 förlorade denna handlingskraftiga trebarnsmamma sitt jobb på fotolabbet i Stavanger där hon hade arbetat i nästan 20 år.
Trots ringa utbildning fick hon efter sex månader jobb på ett vårdhem som assistent åt mentalt handikappade patienter. ”Jag upptäckte snabbt att det var så mycket mer givande att arbeta med människor.”
Hon uppmuntrades senare att bli undersköterska, utexaminerades strax innan hon fyllde 55 och fick två år senare, 2006, jobb på ett vårdhem för patienter med demens. Även om hon numera är företagare, tar hon sig fortfarande tid för vårdarbete.
”Sedan vändpunkten när jag förlorade jobbet 1991, har jag upptäckt att det är möjligt att öppna nya dörrar i livet vid mogen ålder. Jag har aldrig motiverats av pengar. Det viktiga är att arbetet är meningsfullt i sig självt. Jag planerar att fortsätta att arbeta in i 70-årsåldern.”
Och Europeiska arbetsmiljöbyrån förutspår att antalet äldre inom EU som arbetar kommer att öka med nästan tio miljoner till 2030 medan sysselsättningen i alla andra åldersgrupper minskar. Här berättar fyra europeiska 50-plussare om hur de gjorde när de blev arbetslösa eller påtvingade pensionering samt hur de byggde sina nya karriärer.
Peter Krümmel, 61, är en erfaren elektriker som bor i byn Lindlar-Frielingsdorf, ungefär fyra mil från Köln. Han hade ägnat hela livet åt att bygga komplicerade kopplingsskåp och kontrollpaneler när det företag han hade arbetat hos i 16 år utan förvarning sa upp honom 2008.
”Jag hade fru och fem barn att försörja och vårt hus var inte slutbetalt”, säger han. ”Jag blev väldigt rädd.”
Peter började söka jobb. Men trots hans omfattande erfarenhet så ”svarade de för det mesta inte”. I nästan två år jagade han jobb utan att lyckas. ”Man förlorar tron på samhället men mest av allt tron på sig själv”, säger Peter, en lång och hövlig man. ”Tänk om jag aldrig mer skulle bli anställd någonstans?”
Han gav inte upp. Sedan hade han tur. Peters dotter Sabine, 30, arbetar som tandsköterska, och en dag kom Wolfgang Oehm in på hennes mottagning. Han äger Oni, ett företag som arbetar med energibesparande utrustning.
”Jag hade sökt till Oni tidigare och fått nej”, säger Peter, ”men Sabine frågade honom om jag inte skulle försöka igen.” Wolfgang Oehm log och sa till Sabine: ”Om du kan få tandläkaren att se till att det inte gör så ont, då borde din pappa komma och träffa mig.” Han erbjöd Peter jobb 2010. ”Jag var verkligen lycklig. Solen sken så fort jag började arbeta igen”, säger Peter.
Oni, som ligger strax utanför Lindlar-Frielingsdorf, sysselsätter över 300 personer, ungefär en tredjedel av dem över 50. ”Jag tycker att en företagare har ett moraliskt ansvar att ge äldre arbetare en rättvis chans”, säger Wolfgang Oehm. ”Vi uppskattar kvalificerade specialister och lojala lagarbetare som Peter, och vi uppskattar en bra åldersmix i vårt företag.”
Peter insåg inte att han var del av en trend i Tyskland som har haft EU:s största ökning av arbetstillfällen för personer mellan 60 och 64: från strax över 19 procent år 2000 till 41 procent 2010. Han tror fortfarande att han har mycket att ge. ”Mitt arbete är mycket exakt och koncentrerat; varenda kabel måste vara på rätt plats.”
Rosa María Samso (se fotot) är 58, gift och har tre vuxna barn och ett litet barnbarn, en pojke. Hon arbetade i sitt eget företag i tio år som distributör av pedagogiska leksaker för barn och levererade till åtta leksaksaffärer och företag i Barcelona.
”Jag älskade mitt jobb och kände mig väldigt tillfreds, men sedan började försäljningen mattas av med en skrämmande fart”, berättar hon. Recessionen slog till i Spanien, där sysselsättningsgraden för 55–64-åringar ligger strax under 44 procent.
Sedan drabbades Rosa María av La Crisis, som spanjorerna kallar den. ”I slutet av 2012 var jag tvungen att lägga ner mitt företag. Jag hade förlorat mitt levebröd. Efter så många år som min egen chef, trodde jag att det skulle vara väldigt svårt att arbeta för någon annan – om jag ens kunde hitta något jobb i min ålder.”
Snabbspolning fram till 2013 och Rosa María arbetar som kassörska och vid kundtjänstdisken i en affär i Barcelona som säljer inte leksaker utan sallader, soppor och gårdsprodukter. Den heter Casa Ametller och är en av 70 butiksfilialer runt Barcelona, Tarragona och Girona med över 800 anställda. Casa Ametller, som etablerades 2001, trotsar inte bara recessionen utan anställer också aktivt folk över 50.
”En vän berättade om dem”, säger Rosa María. ”Jag följde med dit, i tron att företag i allmänhet inte bryr sig om all erfarenhet folk har efter att ha arbetat i 30 år eller mer. Hur som helst så tog jag tag i min situation och de gav mig arbete.”
”Jag har haft en sådan tur. Jag är lycklig när jag går till arbetet, och det är det inte många i Spanien som kan säga nuförtiden”, säger hon.
”Förutom att jag tjänar pengar, vilket förstås är väldigt viktigt, får jag använda mina färdigheter igen i en ny omgivning. Att kunna fortsätta att arbeta när man är en bra bit över 50 och senare, ger stabilitet på så många sätt.”
Graham Siggs, 68, som bor i den pittoreska byn Somersham i östra England, stod inför obligatorisk pensionering vid 60 från sitt jobb som avdelningschef på Storbritanniens försvarsministerium, när han såg en redan pensionerad före detta kollega stapla varor på hyllorna på en stormarknad. ”Jag tänkte: så ska jag inte ha det. Det var ett avgörande ögonblick, men jag hade fortfarande ingen aning om vad jag skulle ta mig till.”
Före sina fem år på ministeriet hade Graham tillbringat 40 år i flygvapnet, Royal Air Force (raf), som elektroingenjör. Han hade varit chef för 70 anställda, men vid 55 tvingats acceptera obligatorisk pensionering även därifrån. Graham som är gift, har två söner och två barnbarn, fattade det djärva beslutet att starta eget företag. Det fanns särskilt en sak han var bra på.
Under hela sitt yrkesliv hade han ägnat sig åt att testa bärbara apparater. Dessa eltester garanterar att all utrustning som ansluts till elnätet är säker, allt från specialverktyg för flygplan till hårfönar.
”Jag letade på internet och upptäckte att det fanns många företag som testade bärbar utrustning, men de flesta var väldigt stora och gjorde tester åt storbolag. Jag var övertygad om att det fanns utrymme för mig att ta hand om mindre, lokala företag. Men jag hade ett problem: jag visste absolut ingenting om att driva ett företag.
”Då upptäckte jag Prince’s Initiative for Mature Enterprise, Prime, vilket är ett initiativ från prins Charles som han startade som svar på brev han fick från folk som inte kunde hitta någon som ville anställa dem på grund av deras ålder.”
Sedan 1999 har Prime hjälpt fler än 25 000 50-plussare att känna på egenföretagande. Organisationen gav Graham en hjälpande hand genom att förse honom med en mentor och bekosta kurser i bokföring, affärsplanering och försäljning. ”Jag visste redan ’vad’ men de lärde mig ’hur’”, säger han.
Graham kallade sitt företag Huntspat och tog itu med att leta kunder, besöka affärer och företag. Han bestämde sig tidigt för att inte vara billigare än konkurrenterna. ”Jag tog mig an småjobben som de flesta större företag inte ville ha.”
2005 fick Graham sin första kund: en lokal fabrik. Nu har han 24, bland andra kommunalnämnder och en kyrka. ”Jag gillar helt och fullt mitt nya arbete. Det håller mig aktiv, och om man är aktiv håller man sig i form. Jag ser folk i min ålder som inte har gjort någonting med sina liv sedan de gick i pension förutom att titta på tv och gå på puben. Det är inget för mig.”
Jofrid Erland är 65 och var en av bara fem personer som nominerades till norska Ferds pris ”Årets sosiale entreprenør 2013” i sitt hemland. Hon startade sitt företag, Erland as, när hennes man, en aktiv och utåtriktad polis, fick tjocktarmscancer och var tvungen att genomgå en kolostomi 2007. ”Stomipåsarna hade en benägenhet att läcka och det fick honom att isolera sig och inte delta i något som helst socialt liv. Jag fick på nära håll en inblick i hur det här kunde förstöra livet för stomipatienter. Bara i Norge finns det 10 000.”
År 2008 deltog Jofrid i ett företagarseminarium och med hjälp av Innovasjon Norge, en statlig organisation som ger stöd åt nya
företag och Ipark, en regional utvecklingsorganisation som erbjuder affärsrådgivning, började hon utveckla sin idé.
Hon tog fram en ny absorberande vaddering för stomipåsar som hindrar läckage. Produkten beräknas komma ut på marknaden i början av 2014.
I dag är hennes make frisk men detta var inte den första krisen som förändrade Jofrids liv. 1991 förlorade denna handlingskraftiga trebarnsmamma sitt jobb på fotolabbet i Stavanger där hon hade arbetat i nästan 20 år.
Trots ringa utbildning fick hon efter sex månader jobb på ett vårdhem som assistent åt mentalt handikappade patienter. ”Jag upptäckte snabbt att det var så mycket mer givande att arbeta med människor.”
Hon uppmuntrades senare att bli undersköterska, utexaminerades strax innan hon fyllde 55 och fick två år senare, 2006, jobb på ett vårdhem för patienter med demens. Även om hon numera är företagare, tar hon sig fortfarande tid för vårdarbete.
”Sedan vändpunkten när jag förlorade jobbet 1991, har jag upptäckt att det är möjligt att öppna nya dörrar i livet vid mogen ålder. Jag har aldrig motiverats av pengar. Det viktiga är att arbetet är meningsfullt i sig självt. Jag planerar att fortsätta att arbeta in i 70-årsåldern.”
Där erfarenhet lönar sig
”Solen sken så fort jag började arbeta igen”, säger Peter Krümmel, 61.
Det sägs ofta att många över 50 tycker att det är svårare att lära sig nya saker och ta till sig föränderlig teknik och nya trender. Men enligt en EU-rapport från 2012 som handlar om aktivt åldrande är ”den intellektuella förmågan något som i hög grad förbättras med åldern”.
Denna rapport från Europeiska arbetsmiljöbyrån påpekar att en lång rad färdigheter och personliga kvaliteter blir bättre med åren. Till dem hör det strategiska tänkandet, hänsynsfullheten, förmågan att resonera och språkfärdigheterna.
Undersökningar visar att Europas 50-plussare huvudsakligen arbetar som hemhjälp, lärare, fordonsförare och föreståndare. Många förvandlar
även sin hobby till betalt arbete – som trädgårdsarbete, gör-det-själv-jobb, matlagning, klädsömnad eller hund-passning.
Här är fler jobb som är särskilt lämpade för dem som fyllt 50:
Kundservice: Anna Figueras från Casa Ametller säger: ”50-plussare som Rosa María, har så mycket att erbjuda våra kunder. Det finns inget värdefullare än den kunskap de har skaffat sig under ett långt yrkesliv.”
Konsult: Än en gång, all den erfarenhet som byggts upp över decennierna gör 50-plussare väl lämpade att ge råd
åt andra.
Barnomsorg: De som har tagit sig igenom föräldraskapets utmaningar och lärt sig dess läxor, är som skapta för att
se efter små barn.
Mystery shopper: Äldre konsumenters omdöme uppskattas av större affärer. En mystery shopper hyrs in för att undersöka hur deras butiker står sig i förhållande till konkurrenterna och vilket bemötande kunderna får.
Denna rapport från Europeiska arbetsmiljöbyrån påpekar att en lång rad färdigheter och personliga kvaliteter blir bättre med åren. Till dem hör det strategiska tänkandet, hänsynsfullheten, förmågan att resonera och språkfärdigheterna.
Undersökningar visar att Europas 50-plussare huvudsakligen arbetar som hemhjälp, lärare, fordonsförare och föreståndare. Många förvandlar
även sin hobby till betalt arbete – som trädgårdsarbete, gör-det-själv-jobb, matlagning, klädsömnad eller hund-passning.
Här är fler jobb som är särskilt lämpade för dem som fyllt 50:
Kundservice: Anna Figueras från Casa Ametller säger: ”50-plussare som Rosa María, har så mycket att erbjuda våra kunder. Det finns inget värdefullare än den kunskap de har skaffat sig under ett långt yrkesliv.”
Konsult: Än en gång, all den erfarenhet som byggts upp över decennierna gör 50-plussare väl lämpade att ge råd
åt andra.
Barnomsorg: De som har tagit sig igenom föräldraskapets utmaningar och lärt sig dess läxor, är som skapta för att
se efter små barn.
Mystery shopper: Äldre konsumenters omdöme uppskattas av större affärer. En mystery shopper hyrs in för att undersöka hur deras butiker står sig i förhållande till konkurrenterna och vilket bemötande kunderna får.
