En färgstark värld
I mötet med det främmande rumänska samhället tar en peruan hjälp av sitt hemlands gamla kultur.
Av: CĂTĂLIN IONITĂ
Foto: Cristian Plesea
Av: CĂTĂLIN IONITĂ
Foto: Cristian Plesea
Han hade aldrig sett något liknande. Gigantiska iskristaller täckte fönstren på bussen den där morgonen, samma buss som tog honom till universitetet varje dag. Genom de få gluggarna som passagerarna skrapat
i frosten tyckte han att det såg ut som om scenen utanför var hämtad från en dokumentärfilm om det fjärran Sibirien. Plötsligt fångades hans uppmärksamhet av en nyhetssändning från bussens radio: ”Svarta havet är isbelagt tiotals meter ut från land.” Hur kunde havet frysa till is? Den 29-årige peruanen var fascinerad.
Det var januari 2004 och 20 grader kallt i Bukarest, Rumäniens huvudstad. Året innan hade Rafael Sanchez, som var van att surfa vid Stilla havets varma stränder, kommit till Rumänien för att studera till läkare. ”Är du inte klok?” hade hans pappa sagt när Rafael berättade om sina planer. ”Vad vet du om det där landet?” Sanningen var att Rafael inte visste någonting. Men det var meningen att han skulle gå i sin fars fotspår som läkare i Peru, och han hade av en slump råkat höra talas om Rumänien på universitetets campus. Landet erbjöd en både billigare och kortare utbildning. ”Jag åker på söndag, pappa”, svarade han. Då var det torsdag.
Sjuttiotvå timmar senare satt Rafael Sanchez i en taxi på väg till universitetsområdet i Bukarest. Han betraktade den nya värld som mötte honom och häpnade över de oräkneliga gråa områdena med sitt virrvarr av hyreshus.
Vintern kom och det blev så kallt att han knappt kunde andas. Som om kylan inte vore nog stal en inbrottstjuv alla hans tillhörigheter.
Alltsammans gjorde honom deprimerad och Rafael funderade på om han borde åka tillbaka till Peru.
Det var då hans syster skickade något som kom att förändra hans liv helt och hållet: en färgglad peruansk tröja. I nästa stund fick han en idé. ”Jag ska ge min nya värld lite färg”, lovade han sig själv.
Rafael började sälja färggranna peruanska stenar på gator och marknadsplatser samtidigt som han fortsatte läsa på universitetet. Hans syster hjälpte honom att få kontakt med hantverkare i Peru. Efter att ha prövat sig fram i flera år kunde han 2008 öppna en liten butik med traditionella peruanska varor i Bukarests gamla stadskärna.
Här finns hattar, sjalar och tröjor av alpackaull men även örhängen av snigelskal, tjurhorn och fiskfjäll och alla tänkbara smycken gjorda av huayruro, frön från ett träd som blir mer än 40 meter högt och växer i Amazonas. ”Våra förfäder, inkafolket, trodde att fröna skyddade mot onda andar”, säger Rafael.
Hans nya passion upptog så mycket av hans tid att han bestämde sig för att göra ett uppehåll i läkarutbildningen och ägna sig helt och hållet åt butiken. I mer än fyra år har nu folk stigit in över hans tröskel på jakt efter en alldeles speciell värme och även goda råd som tycks komma från en annan värld.
Peruanska ambassaden i Rumänien gav Rafael kataloger och broschyrer som gör reklam för hans hemland. Det var ett klokt drag: alla som besöker hans lilla butik tycker att det känns som att träffa en gammal god vän. ”Han gör så att man får en positiv känsla i hjärtat”,
sammanfattar journalisten Raluca Alecu. ”Efter att ha pratat med honom börjar man planera en resa till Peru under sin nästa semester.”
Rafael Sanchez
• Född: 19 januari 1974 i Trujillo, Peru
• Bor: Bukarest i Rumänien
• Yrkesdröm: att sprida det peruanska köket till Rumänien.
i frosten tyckte han att det såg ut som om scenen utanför var hämtad från en dokumentärfilm om det fjärran Sibirien. Plötsligt fångades hans uppmärksamhet av en nyhetssändning från bussens radio: ”Svarta havet är isbelagt tiotals meter ut från land.” Hur kunde havet frysa till is? Den 29-årige peruanen var fascinerad.
Det var januari 2004 och 20 grader kallt i Bukarest, Rumäniens huvudstad. Året innan hade Rafael Sanchez, som var van att surfa vid Stilla havets varma stränder, kommit till Rumänien för att studera till läkare. ”Är du inte klok?” hade hans pappa sagt när Rafael berättade om sina planer. ”Vad vet du om det där landet?” Sanningen var att Rafael inte visste någonting. Men det var meningen att han skulle gå i sin fars fotspår som läkare i Peru, och han hade av en slump råkat höra talas om Rumänien på universitetets campus. Landet erbjöd en både billigare och kortare utbildning. ”Jag åker på söndag, pappa”, svarade han. Då var det torsdag.
Sjuttiotvå timmar senare satt Rafael Sanchez i en taxi på väg till universitetsområdet i Bukarest. Han betraktade den nya värld som mötte honom och häpnade över de oräkneliga gråa områdena med sitt virrvarr av hyreshus.
Vintern kom och det blev så kallt att han knappt kunde andas. Som om kylan inte vore nog stal en inbrottstjuv alla hans tillhörigheter.
Alltsammans gjorde honom deprimerad och Rafael funderade på om han borde åka tillbaka till Peru.
Det var då hans syster skickade något som kom att förändra hans liv helt och hållet: en färgglad peruansk tröja. I nästa stund fick han en idé. ”Jag ska ge min nya värld lite färg”, lovade han sig själv.
Rafael började sälja färggranna peruanska stenar på gator och marknadsplatser samtidigt som han fortsatte läsa på universitetet. Hans syster hjälpte honom att få kontakt med hantverkare i Peru. Efter att ha prövat sig fram i flera år kunde han 2008 öppna en liten butik med traditionella peruanska varor i Bukarests gamla stadskärna.
Här finns hattar, sjalar och tröjor av alpackaull men även örhängen av snigelskal, tjurhorn och fiskfjäll och alla tänkbara smycken gjorda av huayruro, frön från ett träd som blir mer än 40 meter högt och växer i Amazonas. ”Våra förfäder, inkafolket, trodde att fröna skyddade mot onda andar”, säger Rafael.
Hans nya passion upptog så mycket av hans tid att han bestämde sig för att göra ett uppehåll i läkarutbildningen och ägna sig helt och hållet åt butiken. I mer än fyra år har nu folk stigit in över hans tröskel på jakt efter en alldeles speciell värme och även goda råd som tycks komma från en annan värld.
Peruanska ambassaden i Rumänien gav Rafael kataloger och broschyrer som gör reklam för hans hemland. Det var ett klokt drag: alla som besöker hans lilla butik tycker att det känns som att träffa en gammal god vän. ”Han gör så att man får en positiv känsla i hjärtat”,
sammanfattar journalisten Raluca Alecu. ”Efter att ha pratat med honom börjar man planera en resa till Peru under sin nästa semester.”
Rafael Sanchez
• Född: 19 januari 1974 i Trujillo, Peru
• Bor: Bukarest i Rumänien
• Yrkesdröm: att sprida det peruanska köket till Rumänien.
