Hur ärliga är vi?
För att ta reda på det skickade vi ut våra reportrar på gatorna i olika städer över hela världen.
Reportrarna ”tappade” 192 plånböcker i olika städer i Europa, Syd- och Nordamerika och i Indien. I varje plånbok låg en lapp med ett namn och mobilnummer, ett familjefoto, några små papperslappar, ett par visitkort och även pengar till ett värde motsvarande drygt 300 kronor. I alla 16 utvalda städer ”tappade” vi tolv plånböcker. Vi lämnade dem i parker, vid shoppingcenter och på trottoarer. Sedan väntade vi för att se vad som hände. Det här är ingen vetenskaplig studie utan mer ett ”verklighetstest” av ärlighet. Varje plånbok berättar en historia om antingen stöld eller en kamp mot frestelsen och i vissa fall en uppfriskande bekräftelse på att ärlighet existerar. Och en del resultat förvånade oss.
En solig aprildag i Lissabon får ett par i 60-årsåldern syn på en plånbok i närheten av ett olivträd framför den vackra 1500-talsbyggnaden Casa dos Bicos. De plockar upp plånboken, tittar i den och ringer omedelbart telefonnumret på papperslappen. Reader’s Digests reportrar träffade de ärliga medborgarna – som var turister från Holland! I två dagar hade reportrarna ”tappat” plånböcker runt om i Lissabon och bara den här återlämnades. De övriga elva blev stulna med pengar och allt.
Madrid och Prag, där bara två respektive tre plånböcker återlämnades, hamnade också i botten av ”ärlighetsskalan”. Och i Madrid, precis som i Lissabon, var en av dem som lämnade tillbaka en plånbok en person som bara var på besök i staden.
"Jag kunde inte behålla en plånbok som inte var min”, sa 22-åriga Lena Jansen till våra reportrar. ”Min plånbok har blivit stulen flera gånger och jag vet att det skapar stora problem.”
Lena som är student från Tyskland och hennes jämnåriga studiekamrat Beatriz Lopez som är född i Madrid, hittade plånboken på Corso Genova, en gata i ett exklusivt område i staden.
”Vi ville bara lämna tillbaka den”, sa Beatriz Lopez.
Det ville inte kvinnan i 70-årsåldern som hittade en plånbok nära Paseao de la Castellana, ett annat lite dyrare område i staden med boulevarder och museer. Hon tog pengarna, kastade plånboken och fortsatte sin promenad utan att ens se sig om.
Några goda nyheter från Madrid: ärlighet där man verkligen hoppas att den ska finnas. En plånbok som lämnades in till polisen återlämnades när våra reportrar kunde bevisa att den var deras.
Två tonåringar i en förort till Prag hittade en plånbok på en parkbänk. Pojken i orange jacka och säckiga jeans såg plånboken först och viskade till sin tjejkompis som hade en rosa ryggsäck. Han satte sig på bänken och ställde sin väska på plånboken. Flickan stod bakom honom, fiskade upp plånboken och lade den i sin ryggsäck. De var på gott humör när de gick därifrån.
Trettioåriga Petra Samcová hörde av sig när hon hittade en plånbok vid spårvagnshållplatsen Italska i centrala Prag. Hon arbetar som assistent hos en optiker i närheten och när vi frågade henne varför hon lämnade tillbaka plånboken svarade hon:
”För att det är någonting man helt självklart ska göra.”
Den 16 april var en varm och solig dag i en av de rikaste städerna i Europa. I ett affärsdistrikt nära centralstationen där våra reportrar hade tappat en plånbok håller kaféägarna på att ställa ut stolar på trottoarerna medan Zürichborna är på väg till sina arbeten. En spårvagnsförare i 50-årsåldern iklädd marinblå uniform märkt med Zürichs kollektivtrafiks emblem hittade plånboken som vi tappat. När han tittat igenom plånboken ordentligt stoppade han på sig den med pengar och allt. Vi hörde aldrig av honom trots att just Zürichs kollektivtrafik har hand om stadens hittegodsavdelning och uppmanar invånarna att lämna in saker de hittat där.
I samma område får en moderiktigt klädd kvinna i 40-årsåldern syn på en plånbok. Hon har en burk Red Bull i ena handen och med den andra handen håller hon en mobiltelefon mot örat. Medan hon fortfarande pratar i telefonen ställer hon ner sin burk, böjer sig ner och tar upp plånboken. Hon tittar i den och går sedan vidare med den i handen. Spårvagnsföraren och den välklädda kvinnan var bara två av åtta invånare i Zürich som behöll plånboken och dess innehåll.
I stadsdelen Altstetten plockar en italiensk kvinna i 50-årsåldern upp en plånbok utanför ett apotek. Hon verkar osäker men går iväg med den. Kommer vi att höra något från henne? Senare på kvällen ringer vår mobiltelefon och det är kvinnans make. När vår reporter berättar om vår undersökning säger han att ”Som goda katoliker skulle vi aldrig stjäla någonting.”
Nästan 140 mil sydöst om Zürich i den rumänska huvudstaden Bukarest ringer vår reporters telefon: Har vi tappat en plånbok? Vi stämmer möte med personen som ringer utanför afi Cotroceni, det största shoppingcentret i Bukarest som besöks av rumäner av alla konfessioner. Emil Avram, 45 och hans son Cosmin, 23, vill gärna prata med oss. När vi frågar varför de återlämnade plånboken svarar Cosmin:
”Jag skulle ha lämnat tillbaka den även om jag hittat den utan att pappa var med. Jag har fått lära mig att vara en riktig man.”
I Bukarests universitetsområde plockades plånboken upp av en kvinna i 20-årsåldern med skinande svart hår uppsatt i hästsvans. Hon frågade två personer i närheten om de hade tappat den. När de svarade nej gick hon in i en tunnelbaneingång. Vi såg henne undersöka innehållet i plånboken noggrant innan hon lade den i sin ficka. Vi hörde aldrig av henne.
Nu till Sydamerika och den brasilianska staden Rio de Janeiro. I stadens affärsdistrikt hittade en välklädd kvinna i 20-årsåldern en av plånböckerna, ringde reporterns telefonnummer och gick med på att träffa honom. Hon återlämnade plånboken utan pengarna i. Andra brasilianare återupprättade stadens rykte. I det exklusiva området Ipanema var 73-åriga Delma Monteiro Brandão på väg för att hämta sin dotterdotter i skolan när hon såg plånboken på marken. Hon ringde oss.
”Den är inte min”, svarade hon när vi frågade varför hon lämnade tillbaka den.
Hon har varit gift i 53 år, har tre barn och är säker på att alla i familjen skulle göra samma sak.
”När jag var i tonåren tog jag en tidskrift på ett varuhus utan att betala”, minns hon. ”När min mor upptäckte det sa hon att mitt beteende var oacceptabelt.”
Delma Monteiro Brandão var tvungen att gå tillbaka till butiken och be om ursäkt och lämna tillbaka tidskriften.
De sju plånböcker som stals i Warszawa togs alla av kvinnor. Men alla Warszawas kvinnor ska inte dras över en kam. Vid
en busshållplats i bostadsområdet Mokotùw hittar en välklädd brunett med en klarröd scarf en plånbok på en bänk. Efter att ha frågat några personer om det är deras plånbok går hon på bussen. Vi tror att plånboken är borta men tre timmar senare ringer hon oss. 28-åriga Marlena Kamínska är bioteknolog och säger att när hon rådfrågade sina arbetskamrater på labbet ”var det några som sa åt mig att inte försöka få tag på ägaren. Men jag tänkte att det kanske var någon som verkligen behövde pengarna.”
Nu tvärs över Engelska kanalen till Shepherd’s Bush i London där två kvinnor från Polen hittade och lämnade tillbaka en plånbok. Ursula Smist, 35, som kom hit för åtta år sedan tog med plånboken till sin chef på restaurangen där hon jobbar. Ursula är för blyg för att prata engelska så Eva Michalik som flydde till England för 40 år sedan undan kommunismens Polen pratar med våra reportrar.
”Om man hittar pengar kan man inte förutsätta att de tillhör någon som är rik. Det kan vara de sista pengar en mor har för att skaffa mat till sin familj.”
Under tiden blir vi kontaktade av två arbetare på byggföretaget Balfour Beatty som har hittat en plånbok och genast ringer oss. De tar inte lika allvarligt på experimentet.
”Vi lämnade tillbaka pengarna eftersom vi vet hur det känns att gå upp på morgonen och arbeta hårt. Eller förresten, vi arbetar inte hårt, men vi går upp på morgonen”, skojar de.
Den 21-åriga studenten Manca Smolje hittade plånboken framför tingshuset i Ljubljana och föll inte för frestelsen att behålla den. När vi frågade henne om hon över huvud taget funderat på att behålla pengarna svarade hon eftertryckligt:
”Nej!” Hon fortsatte: ”Mina föräldrar har lärt mig hur viktigt det är med ärlighet. En gång tappade jag bort en hel väska, men jag fick tillbaka alltihop. Så jag vet hur det känns.”
Men andra i den slovenska huvudstaden kunde inte motstå frestelsen. En man i 50-årsåldern hittar en plånbok på en parkeringsplats i närheten av biografen Siska. En kort sekund ser det hoppfullt ut – han tar upp sin telefon och slår ett nummer. Sedan avbryter han, stoppar på sig plånboken och sätter sig i sin Mazda CX-5 (en bil som kostar nära en kvarts miljon) och kör därifrån.
En annan plånbok tappas under världsklockan på Alexanderplatz i Berlin. En 27-årig student från Potsdam som just är färdigutbildad lärare ser plånboken och vår reporter som går därifrån. Samtidigt får en pojke syn på den. Båda böjer sig efter den samtidigt, men Seyran Coban vägrar låta pojken ta den.
”Jag litade inte på honom. Folk har oftast varit ärliga mot mig och om jag också är ärlig får jag samma sak tillbaka”, säger Seyran Coban.
En man i 40-årsåldern iklädd svart jacka och solglasögon tror inte på karma. Han tar snabbt plånboken som lämnats på en bänk på Alexanderplatz. Han lägger den i sin ryggsäck och sitter sedan i tio minuter och ringer samtal efter samtal – men inget av dem till oss. Senare samma dag på Potsdamer Platz ska 46-åriga Adel Ben Salem just börja sitt skift som chaufför på Ritz Carlson. Han promenerar nöjt till jobbet och hittar plånboken under det historiska trafikljustornet i hörnet av Potsdamer- och Stresemannstrasse.
”Jag såg fotot av mamman och barnet”, säger Adel Ben Salem till våra reportrar. ”Andra ägodelar kanske är dyrbarare men det är ett foto som det här som betyder någonting för ägaren. Det är därför man måste lämna tillbaka det.”
Men när vi flyttar oss västerut från Berlin till Amsterdam visar det sig att några av den nederländska huvudstadens invånare blir mer rörda av pengarna än av fotot. En man och en kvinna på Gerard Douplein, ett litet torg kantat av barer, hittade en plånbok bredvid ett cykelställ. Medan de väntade på spårvagnen räknade mannen pengarna. Med ett hemlighetsfullt leende visade han sin kompanjon fyra fingrar – fyra eurosedlar.
En kvinna som verkligen hade behövt pengarna ansträngde sig extra mycket för att lämna tillbaka dem. Angelique Monsieurs kom cyklande i området Amsterdamse Poort när hon såg att en kvinna tappade sin plånbok när hon gick in i en affär. Angelique Monsieurs tog upp den och ställde sig vid sin cykel och drack en kaffe tills hon såg att vår reporter kom ut igen.
”Har du tappat någonting?” ropade hon. Angelique Monsieurs, 42, är sjukskriven. Varför behöll hon inte plånboken? ”Man vet aldrig hur livet ser ut för den som tappat den, kanske behöver hon verkligen pengarna”, sa hon.
På en gata i närheten av Albert Cuypstraat får en gladlynt, lätt tunnhårig man i 70-årsåldern syn på plånboken. Han tittar i den och går sedan in i spritaffären Gall & Gall som ligger i närheten. När vår reporter går in efter honom vänder han sig om och säger:
”Saknar du din plånbok? Han håller just på och ringer” och pekar på expediten.
Julius Maarleveld som har bott i Amsterdam sedan han var 17 år gammal funderade aldrig på att behålla den.
”Aldrig i livet. När min fru tappade sin plånbok en gång var det någon som hittade den och lämnade in den. Visst är ärlighet fantastiskt?”
Nära Moskvas zoo såg Eduard Anitpin från Jakutsk i norra Sibirien hur vår reporter tappade plånboken och gick till och med efter honom en bit, men beslöt sig sedan för att lämna plånboken till en vakt.
”Jag är statstjänsteman och arbetar med säkerhetsfrågor och har svurit en ed att leva efter vissa etiska regler”, sa Eduard Anitpin. ”Jag kommer från en enkel familj, men mina föräldrar uppfostrade mig till en ärlig och anständig man.”
Lite senare inne på zoo återlämnades ytterligare en plånbok av en ung kvinna som hette Ekaterina. När hon tillfrågades varför hon och hennes vän Dimitri ansträngde sig för att återlämna plånboken svarade hon:
”Jag tycker att människor ska hjälpa varandra och om jag kan göra någon lite gladare så gör jag det.”
I närheten av Mammut, ett shoppingcenter i centrala Budapest ställer en ung blond flicka ner sin väska och sin fiollåda, tar upp en plånbok och öppnar den. Hon ringer genast telefonnumret som finns i den.
”Jag kommer ihåg en gång när jag åkte bil och min pappa såg en plånbok vid vägkanten”, säger Regina Györfi, 17 år. ”Ägaren blev väldigt tacksam när vi fick tag på honom: utan pappren i plånboken hade han varit tvungen att ställa in sitt bröllop som skulle äga rum samma dag!”
I Szent István, ett av de dyraste bostadsområdena i Budapest, återlämnar pensionären Térez Gál vår förlorade plånbok. Varför?
”För att annars skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln.”
Andra hade inte samma problem med sitt samvete som till exempel kvinnan i 60-årsåldern med färgat blont hår. Hon hittade också plånboken i Szent István, öppnade den och gick in i en byggnad intill. Vi hörde aldrig av henne igen. På samma plats som Budapest i vårt ärlighetstest kommer New York City* där åtta av de tolv plånböcker som lämnats på olika ställen på Manhattan återlämnades. Längs West Side Highway går en populär promenad- och cykelväg där två 17-åriga studenter, Onikaa Richards och Ohral Reid, hittade en plånbok och genast ringde vårt mobilnummer.
”Jag såg fotot när jag bläddrade igenom innehållet och tänkte: ’Å, han har två barn. Vi måste lämna tillbaka den här’”, säger Onikaa Richards.
En plånbok som glömdes i Central Park vid 72 gatan hittades först av en grupp turister från Rumänien. Eftersom de inte kunde ringa ett amerikanskt mobilnummer från sina telefoner såg de sig omkring och undrade vad de skulle göra. Michael Lupanucci, en 46-årig lärare från New City, erbjöd sig att hjälpa till och ringde numret i plånboken. Michael Lupanucci älskade vår undersökning och hade förtroende för New York-borna.
”Det är lätt att vara cynisk”, sa han. ”Men speciellt efter 11 september känner alla större samhörighet.”
Men alla var inte så ärliga som han trodde. Utanför tågstationen i hörnet av 72 gatan och Amsterdam Avenue plockades plånboken upp av en man i 20-årsåldern. Han gick in i en kvartersbutik där han tog pengarna i plånboken och köpte cigaretter för dem. Sedan gick han ut och rökte. Vi hörde aldrig av honom. Invånarna i Bombay kom på plats nummer två i vår undersökning och där återlämnades nio av tolv plånböcker. Vaishali Mhaskar, tvåbarnsmor och frimärksförsäljare, återlämnade plånboken som glömts kvar på ett postkontor i Bombay.
”Jag lär mina barn att vara ärliga, precis som mina föräldrar gjorde med mig”, sa hon. Senare samma dag hittade tre ungdomar vår plånbok och ringde genast till oss. Rahul Rai, 27 och videoredaktör vid ett produktionsbolag i Bombay säger:
”Mitt samvete skulle inte låta mig göra någonting som var fel. Plånboken är ofta något man är rädd om med många viktiga papper i.”
Men plånboken med de viktiga pappren som tappades vid Högsta domstolen i Bombay lämnades aldrig tillbaka till oss. Där var det en av advokaterna som fick syn på den och uppmärksammade en assistent. Advokaten förväntade sig utan tvekan att han skulle ta hand om och återlämna den till sin rätta ägare. Men så blev det inte. Vi vet inte vad assistenten gjorde med plånboken men vi hörde aldrig ifrån honom.
En solig aprildag i Lissabon får ett par i 60-årsåldern syn på en plånbok i närheten av ett olivträd framför den vackra 1500-talsbyggnaden Casa dos Bicos. De plockar upp plånboken, tittar i den och ringer omedelbart telefonnumret på papperslappen. Reader’s Digests reportrar träffade de ärliga medborgarna – som var turister från Holland! I två dagar hade reportrarna ”tappat” plånböcker runt om i Lissabon och bara den här återlämnades. De övriga elva blev stulna med pengar och allt.
Madrid och Prag, där bara två respektive tre plånböcker återlämnades, hamnade också i botten av ”ärlighetsskalan”. Och i Madrid, precis som i Lissabon, var en av dem som lämnade tillbaka en plånbok en person som bara var på besök i staden.
"Jag kunde inte behålla en plånbok som inte var min”, sa 22-åriga Lena Jansen till våra reportrar. ”Min plånbok har blivit stulen flera gånger och jag vet att det skapar stora problem.”
Lena som är student från Tyskland och hennes jämnåriga studiekamrat Beatriz Lopez som är född i Madrid, hittade plånboken på Corso Genova, en gata i ett exklusivt område i staden.
”Vi ville bara lämna tillbaka den”, sa Beatriz Lopez.
Det ville inte kvinnan i 70-årsåldern som hittade en plånbok nära Paseao de la Castellana, ett annat lite dyrare område i staden med boulevarder och museer. Hon tog pengarna, kastade plånboken och fortsatte sin promenad utan att ens se sig om.
Några goda nyheter från Madrid: ärlighet där man verkligen hoppas att den ska finnas. En plånbok som lämnades in till polisen återlämnades när våra reportrar kunde bevisa att den var deras.
Två tonåringar i en förort till Prag hittade en plånbok på en parkbänk. Pojken i orange jacka och säckiga jeans såg plånboken först och viskade till sin tjejkompis som hade en rosa ryggsäck. Han satte sig på bänken och ställde sin väska på plånboken. Flickan stod bakom honom, fiskade upp plånboken och lade den i sin ryggsäck. De var på gott humör när de gick därifrån.
Trettioåriga Petra Samcová hörde av sig när hon hittade en plånbok vid spårvagnshållplatsen Italska i centrala Prag. Hon arbetar som assistent hos en optiker i närheten och när vi frågade henne varför hon lämnade tillbaka plånboken svarade hon:
”För att det är någonting man helt självklart ska göra.”
Den 16 april var en varm och solig dag i en av de rikaste städerna i Europa. I ett affärsdistrikt nära centralstationen där våra reportrar hade tappat en plånbok håller kaféägarna på att ställa ut stolar på trottoarerna medan Zürichborna är på väg till sina arbeten. En spårvagnsförare i 50-årsåldern iklädd marinblå uniform märkt med Zürichs kollektivtrafiks emblem hittade plånboken som vi tappat. När han tittat igenom plånboken ordentligt stoppade han på sig den med pengar och allt. Vi hörde aldrig av honom trots att just Zürichs kollektivtrafik har hand om stadens hittegodsavdelning och uppmanar invånarna att lämna in saker de hittat där.
I samma område får en moderiktigt klädd kvinna i 40-årsåldern syn på en plånbok. Hon har en burk Red Bull i ena handen och med den andra handen håller hon en mobiltelefon mot örat. Medan hon fortfarande pratar i telefonen ställer hon ner sin burk, böjer sig ner och tar upp plånboken. Hon tittar i den och går sedan vidare med den i handen. Spårvagnsföraren och den välklädda kvinnan var bara två av åtta invånare i Zürich som behöll plånboken och dess innehåll.
I stadsdelen Altstetten plockar en italiensk kvinna i 50-årsåldern upp en plånbok utanför ett apotek. Hon verkar osäker men går iväg med den. Kommer vi att höra något från henne? Senare på kvällen ringer vår mobiltelefon och det är kvinnans make. När vår reporter berättar om vår undersökning säger han att ”Som goda katoliker skulle vi aldrig stjäla någonting.”
Nästan 140 mil sydöst om Zürich i den rumänska huvudstaden Bukarest ringer vår reporters telefon: Har vi tappat en plånbok? Vi stämmer möte med personen som ringer utanför afi Cotroceni, det största shoppingcentret i Bukarest som besöks av rumäner av alla konfessioner. Emil Avram, 45 och hans son Cosmin, 23, vill gärna prata med oss. När vi frågar varför de återlämnade plånboken svarar Cosmin:
”Jag skulle ha lämnat tillbaka den även om jag hittat den utan att pappa var med. Jag har fått lära mig att vara en riktig man.”
I Bukarests universitetsområde plockades plånboken upp av en kvinna i 20-årsåldern med skinande svart hår uppsatt i hästsvans. Hon frågade två personer i närheten om de hade tappat den. När de svarade nej gick hon in i en tunnelbaneingång. Vi såg henne undersöka innehållet i plånboken noggrant innan hon lade den i sin ficka. Vi hörde aldrig av henne.
Nu till Sydamerika och den brasilianska staden Rio de Janeiro. I stadens affärsdistrikt hittade en välklädd kvinna i 20-årsåldern en av plånböckerna, ringde reporterns telefonnummer och gick med på att träffa honom. Hon återlämnade plånboken utan pengarna i. Andra brasilianare återupprättade stadens rykte. I det exklusiva området Ipanema var 73-åriga Delma Monteiro Brandão på väg för att hämta sin dotterdotter i skolan när hon såg plånboken på marken. Hon ringde oss.
”Den är inte min”, svarade hon när vi frågade varför hon lämnade tillbaka den.
Hon har varit gift i 53 år, har tre barn och är säker på att alla i familjen skulle göra samma sak.
”När jag var i tonåren tog jag en tidskrift på ett varuhus utan att betala”, minns hon. ”När min mor upptäckte det sa hon att mitt beteende var oacceptabelt.”
Delma Monteiro Brandão var tvungen att gå tillbaka till butiken och be om ursäkt och lämna tillbaka tidskriften.
De sju plånböcker som stals i Warszawa togs alla av kvinnor. Men alla Warszawas kvinnor ska inte dras över en kam. Vid
en busshållplats i bostadsområdet Mokotùw hittar en välklädd brunett med en klarröd scarf en plånbok på en bänk. Efter att ha frågat några personer om det är deras plånbok går hon på bussen. Vi tror att plånboken är borta men tre timmar senare ringer hon oss. 28-åriga Marlena Kamínska är bioteknolog och säger att när hon rådfrågade sina arbetskamrater på labbet ”var det några som sa åt mig att inte försöka få tag på ägaren. Men jag tänkte att det kanske var någon som verkligen behövde pengarna.”
Nu tvärs över Engelska kanalen till Shepherd’s Bush i London där två kvinnor från Polen hittade och lämnade tillbaka en plånbok. Ursula Smist, 35, som kom hit för åtta år sedan tog med plånboken till sin chef på restaurangen där hon jobbar. Ursula är för blyg för att prata engelska så Eva Michalik som flydde till England för 40 år sedan undan kommunismens Polen pratar med våra reportrar.
”Om man hittar pengar kan man inte förutsätta att de tillhör någon som är rik. Det kan vara de sista pengar en mor har för att skaffa mat till sin familj.”
Under tiden blir vi kontaktade av två arbetare på byggföretaget Balfour Beatty som har hittat en plånbok och genast ringer oss. De tar inte lika allvarligt på experimentet.
”Vi lämnade tillbaka pengarna eftersom vi vet hur det känns att gå upp på morgonen och arbeta hårt. Eller förresten, vi arbetar inte hårt, men vi går upp på morgonen”, skojar de.
Den 21-åriga studenten Manca Smolje hittade plånboken framför tingshuset i Ljubljana och föll inte för frestelsen att behålla den. När vi frågade henne om hon över huvud taget funderat på att behålla pengarna svarade hon eftertryckligt:
”Nej!” Hon fortsatte: ”Mina föräldrar har lärt mig hur viktigt det är med ärlighet. En gång tappade jag bort en hel väska, men jag fick tillbaka alltihop. Så jag vet hur det känns.”
Men andra i den slovenska huvudstaden kunde inte motstå frestelsen. En man i 50-årsåldern hittar en plånbok på en parkeringsplats i närheten av biografen Siska. En kort sekund ser det hoppfullt ut – han tar upp sin telefon och slår ett nummer. Sedan avbryter han, stoppar på sig plånboken och sätter sig i sin Mazda CX-5 (en bil som kostar nära en kvarts miljon) och kör därifrån.
En annan plånbok tappas under världsklockan på Alexanderplatz i Berlin. En 27-årig student från Potsdam som just är färdigutbildad lärare ser plånboken och vår reporter som går därifrån. Samtidigt får en pojke syn på den. Båda böjer sig efter den samtidigt, men Seyran Coban vägrar låta pojken ta den.
”Jag litade inte på honom. Folk har oftast varit ärliga mot mig och om jag också är ärlig får jag samma sak tillbaka”, säger Seyran Coban.
En man i 40-årsåldern iklädd svart jacka och solglasögon tror inte på karma. Han tar snabbt plånboken som lämnats på en bänk på Alexanderplatz. Han lägger den i sin ryggsäck och sitter sedan i tio minuter och ringer samtal efter samtal – men inget av dem till oss. Senare samma dag på Potsdamer Platz ska 46-åriga Adel Ben Salem just börja sitt skift som chaufför på Ritz Carlson. Han promenerar nöjt till jobbet och hittar plånboken under det historiska trafikljustornet i hörnet av Potsdamer- och Stresemannstrasse.
”Jag såg fotot av mamman och barnet”, säger Adel Ben Salem till våra reportrar. ”Andra ägodelar kanske är dyrbarare men det är ett foto som det här som betyder någonting för ägaren. Det är därför man måste lämna tillbaka det.”
Men när vi flyttar oss västerut från Berlin till Amsterdam visar det sig att några av den nederländska huvudstadens invånare blir mer rörda av pengarna än av fotot. En man och en kvinna på Gerard Douplein, ett litet torg kantat av barer, hittade en plånbok bredvid ett cykelställ. Medan de väntade på spårvagnen räknade mannen pengarna. Med ett hemlighetsfullt leende visade han sin kompanjon fyra fingrar – fyra eurosedlar.
En kvinna som verkligen hade behövt pengarna ansträngde sig extra mycket för att lämna tillbaka dem. Angelique Monsieurs kom cyklande i området Amsterdamse Poort när hon såg att en kvinna tappade sin plånbok när hon gick in i en affär. Angelique Monsieurs tog upp den och ställde sig vid sin cykel och drack en kaffe tills hon såg att vår reporter kom ut igen.
”Har du tappat någonting?” ropade hon. Angelique Monsieurs, 42, är sjukskriven. Varför behöll hon inte plånboken? ”Man vet aldrig hur livet ser ut för den som tappat den, kanske behöver hon verkligen pengarna”, sa hon.
På en gata i närheten av Albert Cuypstraat får en gladlynt, lätt tunnhårig man i 70-årsåldern syn på plånboken. Han tittar i den och går sedan in i spritaffären Gall & Gall som ligger i närheten. När vår reporter går in efter honom vänder han sig om och säger:
”Saknar du din plånbok? Han håller just på och ringer” och pekar på expediten.
Julius Maarleveld som har bott i Amsterdam sedan han var 17 år gammal funderade aldrig på att behålla den.
”Aldrig i livet. När min fru tappade sin plånbok en gång var det någon som hittade den och lämnade in den. Visst är ärlighet fantastiskt?”
Nära Moskvas zoo såg Eduard Anitpin från Jakutsk i norra Sibirien hur vår reporter tappade plånboken och gick till och med efter honom en bit, men beslöt sig sedan för att lämna plånboken till en vakt.
”Jag är statstjänsteman och arbetar med säkerhetsfrågor och har svurit en ed att leva efter vissa etiska regler”, sa Eduard Anitpin. ”Jag kommer från en enkel familj, men mina föräldrar uppfostrade mig till en ärlig och anständig man.”
Lite senare inne på zoo återlämnades ytterligare en plånbok av en ung kvinna som hette Ekaterina. När hon tillfrågades varför hon och hennes vän Dimitri ansträngde sig för att återlämna plånboken svarade hon:
”Jag tycker att människor ska hjälpa varandra och om jag kan göra någon lite gladare så gör jag det.”
I närheten av Mammut, ett shoppingcenter i centrala Budapest ställer en ung blond flicka ner sin väska och sin fiollåda, tar upp en plånbok och öppnar den. Hon ringer genast telefonnumret som finns i den.
”Jag kommer ihåg en gång när jag åkte bil och min pappa såg en plånbok vid vägkanten”, säger Regina Györfi, 17 år. ”Ägaren blev väldigt tacksam när vi fick tag på honom: utan pappren i plånboken hade han varit tvungen att ställa in sitt bröllop som skulle äga rum samma dag!”
I Szent István, ett av de dyraste bostadsområdena i Budapest, återlämnar pensionären Térez Gál vår förlorade plånbok. Varför?
”För att annars skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln.”
Andra hade inte samma problem med sitt samvete som till exempel kvinnan i 60-årsåldern med färgat blont hår. Hon hittade också plånboken i Szent István, öppnade den och gick in i en byggnad intill. Vi hörde aldrig av henne igen. På samma plats som Budapest i vårt ärlighetstest kommer New York City* där åtta av de tolv plånböcker som lämnats på olika ställen på Manhattan återlämnades. Längs West Side Highway går en populär promenad- och cykelväg där två 17-åriga studenter, Onikaa Richards och Ohral Reid, hittade en plånbok och genast ringde vårt mobilnummer.
”Jag såg fotot när jag bläddrade igenom innehållet och tänkte: ’Å, han har två barn. Vi måste lämna tillbaka den här’”, säger Onikaa Richards.
En plånbok som glömdes i Central Park vid 72 gatan hittades först av en grupp turister från Rumänien. Eftersom de inte kunde ringa ett amerikanskt mobilnummer från sina telefoner såg de sig omkring och undrade vad de skulle göra. Michael Lupanucci, en 46-årig lärare från New City, erbjöd sig att hjälpa till och ringde numret i plånboken. Michael Lupanucci älskade vår undersökning och hade förtroende för New York-borna.
”Det är lätt att vara cynisk”, sa han. ”Men speciellt efter 11 september känner alla större samhörighet.”
Men alla var inte så ärliga som han trodde. Utanför tågstationen i hörnet av 72 gatan och Amsterdam Avenue plockades plånboken upp av en man i 20-årsåldern. Han gick in i en kvartersbutik där han tog pengarna i plånboken och köpte cigaretter för dem. Sedan gick han ut och rökte. Vi hörde aldrig av honom. Invånarna i Bombay kom på plats nummer två i vår undersökning och där återlämnades nio av tolv plånböcker. Vaishali Mhaskar, tvåbarnsmor och frimärksförsäljare, återlämnade plånboken som glömts kvar på ett postkontor i Bombay.
”Jag lär mina barn att vara ärliga, precis som mina föräldrar gjorde med mig”, sa hon. Senare samma dag hittade tre ungdomar vår plånbok och ringde genast till oss. Rahul Rai, 27 och videoredaktör vid ett produktionsbolag i Bombay säger:
”Mitt samvete skulle inte låta mig göra någonting som var fel. Plånboken är ofta något man är rädd om med många viktiga papper i.”
Men plånboken med de viktiga pappren som tappades vid Högsta domstolen i Bombay lämnades aldrig tillbaka till oss. Där var det en av advokaterna som fick syn på den och uppmärksammade en assistent. Advokaten förväntade sig utan tvekan att han skulle ta hand om och återlämna den till sin rätta ägare. Men så blev det inte. Vi vet inte vad assistenten gjorde med plånboken men vi hörde aldrig ifrån honom.
|
”Vi finnar är ärliga av naturen, det är typiskt för oss”, sa 27-åriga ekonomistudenten Lasse Luomakoski.
Den prydligt klädde unge mannen har hittat vår borttappade plånbok på gågatan Mikonkatu i centrala Helsingfors. ”Vi är ett tystlåtet folk med starka band. Vi har minimalt med korruption och går inte ens mot röd gubbe”, sa han. Utanför det stora shoppingcentret Kamppi mitt i staden visar sig en man i 30-årsåldern vara undantaget som bekräftar regeln. Han är snyggt klädd och har yllemössa och ryggsäck. Han tittar en stund på plånboken som ligger på marken innan han tar upp den och lägger den i jackfickan. Han går därifrån utan att se sig om. ”Naturligtvis lämnade vi tillbaka den.” Nu är vi i arbetarområdet Kallio i Helsingfors och pratar med ett par i 60-årsårsåldern som har ringt vår reporter för att återlämna en plånbok. ”Ärlighet är naturligt för mig eftersom jag är en småstadspojke”, skojar Reino Lempinen. Hans partner, Kaija, tittar ömt på Reino och säger: ”Vi har ju faktiskt lovat att vara ärliga mot varandra också.” ”Ärlighet är en inre övertygelse och integritet kommer från en känsla av att ’jag är värd det’. Man får det med sig hemifrån men om livet behandlar en illa kan man förlora det”, säger Reino. Slutsats Av de 192 plånböcker vi tappade återlämnades 90, det vill säga 47 procent. När vi tittade på resultaten såg vi några tydliga likheter. Det verkar som om ålder inte är någon avgörande faktor för om en person är ärlig eller oärlig. I alla de 16 städer där vi tappade plånböcker var det både unga och gamla som behöll dem. Det spelade heller ingen roll om den hittades av en man eller kvinna även om det i två städer var kvinnor som utmärkte sig av två olika skäl. I Warszawa blev alla plånböcker som försvann stulna av kvinnor; i Ljubjana lämnades fem av de sex återlämnade plånböckerna tillbaka av kvinnor. Ekonomiskt välstånd verkar inte vara någon garanti för ärlighet. I Moskva återlämnades sju av de tolv plånböckerna, medan det i den mer välmående staden Zürich bara var fyra som lämnades tillbaka. Även om vissa vill påstå att invandrare står för en stor del av kriminaliteten var de invandrare som hittade våra plånböcker precis lika ärliga som de infödda. Ett exempel är den äldre marockanske gentlemannen i Amsterdam, M. Djermouni. ”Man säger alltid att marockaner är ficktjuvar och banditer. Men gamla marockaner är ärliga, tro mig, jag är en gammal marockan.” Som vår 50-årige finne Outi Pyy säger: ”Det handlar egentligen inte om platsen eller staden.” Hon tror att det finns ärliga och oärliga människor överallt. *Föregående sida: Testet i New York gjordes av Leah Clancy, John Surico och Marc Yearsley. |
|