Reader’s Digest februari 2009

Stor guide: Så höjer du din pension
Av Martin Neander

Hör du till dem som tycker att det där med pension mest är krångligt och inte riktigt värt besväret att sätta sig in i? Vi hjälper dig att reda ut begreppen och ger tips på hur man pensionssparar smartast i olika åldrar.

Att spara till pensionen är något som de flesta som börjat arbeta tänker på då och då. Men det är inte alla som har ett sparande som ser ­likadant ut år efter år. Några sparar regelbundet, många sparar ibland medan andra inte sparar något alls. Ofta är det den personliga ekonomin som får styra.
”Jag började spara privat till pensionen när jag var 26 år, säger Daniel, 45 år, boende i Stockholm. Då sparade jag 10 000 kronor om året och det var ganska mycket pengar på den tiden. Det var en kompis som fick mig att börja och tre år senare var jag uppe i 12 000 kronor per år.”
Ytterligare två år senare började Daniel studera på högskolan och då minskade sparandet kraftigt.
”Jag gick från att arbeta på heltid till att studera och minskade mitt sparande till 4 000 kronor om året. Senare blev det bara 2 000 kronor för jag hade inte råd att avsätta mer. Ett kortare tag stoppade jag inbetalningarna helt då jag behövde pengarna till hyra, räkningar och mat.”
I dag betalar Daniel 4 200 per år till sin privata pension. Han vet också om att han har fått tjänstepension inbetalt från olika arbetsgivare men han vet inte hur mycket pengar det handlar om.
”Jag har inte varit aktiv för att placera pensionspengarna i fonder och det är inte heller något som arbets­givarna direkt har talat om när jag anställdes”, säger Daniel.
Vad är då egentligen pension? Det är uppskjuten lön, säger Rune Lindohf, informatör på Premiepensionsmyndigheten (PPM).
”Man avstår en del av sin inkomst i dag till förmån för inkomst när man blir gammal. Den betalas då ut på olika sätt beroende på vilken pension det gäller”, förklarar han.
I Sverige kan pensionen delas in i tre nivåer: allmän pension, tjänstepension, eller avtalad pension som det också kallas, samt privat pensions­sparande.

Allmän pension: Grundtryggheten för de allra flesta.
”Den allmänna pensionen styrs av den svenska socialförsäkringslagen och vi betalar till den via skattsedeln”, säger Rune Lindohf.
Den allmänna pensionen som betalas ut av staten består av två delar. Den stora delen är inkomstpensionen och administreras av Försäkringskassan. Den lilla biten som utgörs av premiepensionen administreras av Premiepensionsmyndigheten (PPM).
De som är födda 1954 och senare betalar till den allmänna pensionen med 18,5 procent av lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp (cirka 360 000 kronor år 2008). Av de 18,5 procenten går 16 procentenheter till inkomstpension och 2,5 procentenheter till premiepension (se faktarutor för mer information om premiepensionen).
Om man är född mellan 1938 och 1953 får man också pension från det gamla pensionssystemet som kallas tilläggspension. De som är födda då fasas in i det nya pensionssystemet. Ju senare i perioden de är födda, desto större andel kommer från det nya pensionssystemet. Om man är född 1944 får man exakt hälften av sin pension från vardera det nya och gamla pensionssystemet.
Eva Adolphson, pensionsekonom på försäkringsbolaget Alecta som förvaltar förmånsbestämd och premiebestämd tjänstepension, säger att det är svårt att göra prognoser på vilken pension vi kommer att få i framtiden. Försäkringskassan ställer emellertid årligen samman framtidsutsikter som är indelade i optimistisk, pessimistisk och neutral.
”I det neutrala scenariot som gjor­des 2006 förväntades den genomsnittliga pensionsnivån vid 65 år sjunka i takt med födelseår på människor”, säger hon. För de som är födda 1940 var den genomsnittliga pensionsnivån vid 65 år 66 procent av genomsnittslönen. För de som är födda 1965 beräknas den ha sjunkit till 58 procent och för de som är födda 1990 till 53 procent. ”Försämringen beror delvis på att medellivslängden stiger och då ska man ha ut pensionen under en längre tid. Sedan beror det på att de som är födda 1940 har haft ett annat pensionssystem där det räckte med att jobba i 30 år. I det nya pensionssystemet är det den sammanlagda livsinkomsten som gäller.”
Enligt pensionslagstiftningen får man vara precis hur gammal som helst och ändå arbeta. Det enda som begränsar är att arbetsrättslagen säger att man får fortsätta arbeta tills man fyller 67 år. Därefter bestämmer arbetsgivaren ensidigt om man får stanna kvar på arbetsplatsen eller inte.
”Man kan börja ta ut sin allmänna pension från den månad man fyller 61 år. Man kan själv välja om man vill ha 0, 25, 50, 75 eller 100 procent av det månatliga beloppet”, säger Rune Lindohf. ”Man kan också välja olika procentsatser för inkomstpension och premiepension samt ändra procentförhållandet när man vill. Det är bra, för då kan man till exempel anpassa pensionen efter eventuella and­ra inkomster man har som pensionär så att man kan få ungefär samma ekonomiska standard under hela pensionstiden.”
De som har haft mycket låg eller ingen inkomst under sitt yrkesverksamma liv kan få garantipension från 65 års ålder. För att kunna få full garantipension måste man ha varit bosatt i Sverige i minst 40 år mellan 16 och 64 års ålder.
”Om det är så att man får väldigt låg garantipension kan man ansöka om behovsprövat äldreförsörjningsstöd från Försäkringskassan från 65 års ålder”, säger Rune Lindohf.

Tjänstepensionen: Viktig, men den beror på arbetsgivaren.
Nästa nivå i pensionen är tjänstepension eller avtalad pension. Den är reglerad i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter: fack och arbetsgivare.
Tjänstepensionen beror på arbetsgivaren, anställningen och på det yrke man har. Ungefär 90 procent jobbar på en arbetsplats med kollektivavtal. Stat, kommun och landsting har alltid kollektivavtal och därmed har de anställda rätt till tjänstepension.
”Många som har tjänstepension upplever att de inte betalar den själv, men det gör de faktiskt. Tjänstepension innebär att man har avstått lön för att senare kunna ta ut den som pension”, säger Eva Adolphsson. ”Det är inte alltid så tydligt hur mycket arbetsgivaren betalar in i tjänstepension och den blir då ganska anonym. Om man jobbar på en arbetsplats som inte har kollektivavtal så ska man absolut förhandla med arbetsgivaren om att få tjänstepension ändå.”
Om man till exempel är privatanställd tjänsteman och arbetar på ett företag som har kollektivavtal, då har man ITP (Industrins och handelns tilläggspension) som är reglerad i avtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK. Är man privatanställd arbetare på en arbetsplats med kollektivavtal så har man tjänstepension som heter SAF-LO.
Det finns förmånsbestämda och premiebestämda tjänstepensioner. I den förmånsbestämda pensionen utlovas man en viss nivå på sin framtida pension som är relaterad till slutlönen eller till ett genomsnitt av de sista årens löner. Man placerar inga pengar själv i fonder, utan det är försäkringsbolaget eller arbetsgivaren som har ansvar för att nivån uppnås. Det är alltså ganska tryggt med förmånsbestämd pension – i synnerhet i tider av finansiell oro eftersom man inte tar någon risk själv.
”Vi ser dock nu en utveckling mot mer premiebestämda pensioner. Det är arbetsmarknadens parter som bestämmer detta. Det innebär att i stället för att man får en viss nivå på sin pension så säger arbetsgivaren att du får så här mycket pengar att placera genom ett traditionellt pensionsförsäkrings- eller fondförsäkringsbolag”, förklarar Eva Adolphson. ”I vissa fall är det styrt vilka bolag man får välja mellan, ibland kan man få välja helt fritt – det beror på var man jobbar. Det innebär att risken övergår från arbetsgivaren till den anställde. Premiebestämda pensioner är alltså mer sårbara när det är oroligt på finansmarknaderna.”
Eva Adolphson understryker att det viktiga är att man hela tiden ser till att man kan få tjänstepension. Det är betydligt viktigare än att ha en privat pensionsförsäkring, eftersom det oftast är betydligt mer pengar som betalas in till tjänstepensionen än vad de flesta sätter av till en privat pensionsförsäkring.
”Det är lätt att få uppfattningen att allt handlar om att man ska placera alla pensionspengarna själv, att vara aktiv”, menar hon. ”Men såväl i den allmänna pensionen som ofta i tjänste­pensionen är det en mindre del. Samtidigt är det viktigt att man innan man accepterar en anställning tar reda på vilken typ av tjänste-pensionssystem arbetsgivaren har. Är det förmånsbestämt, premiebestämt, eller är det en kombination? Och om systemet är premiebestämt, hur mycket pengar får jag då att placera?”
Hur stor del av den premiebestämda tjänstepensionen som man får placera kan variera. Är man tjänsteman i den privata sektorn och född 1979 eller senare, så har man ett helt premiebestämt system. Privat­anställda arbetare som är LO-anslutna har också helt premiebestämda tjänstepensioner.

Privat sparande: Bra, men det behöver inte bara vara en pensionsförsäkring.
Den sista nivån i pensionen är det privata sparandet.
”Här brukar man kanske mest tänka på pensionsförsäkring, men det är långt ifrån det enda sättet. Ett väldigt vanligt sätt, kanske det vanligaste, är att betala av eventuella skulder som man har i samband med sitt boende. Det är också ett sparande och det är viktigt att komma ihåg”, säger Rune Lindohf.
I vilken ålder bör man då senast börja pensionsspara privat? ”Svaret på den frågan är annorlunda än för tio år sedan”, säger Mats Wester, pensionsexpert på Länsförsäkringar. ”Då räckte det med att börja spara privat för pensionen när barnen hade börjat bli stora, huslånen hade börjat amorteras av, och man fått det lite bättre ställt ekonomiskt. Med det nya pensionssystemet kommer de allra flesta att få lägre allmän pension och därför ska man försöka komma igång med ett sparande ganska tidigt i livet, helst när man är mellan 25 och 30 år.”
Mats Wester menar dock att det allra viktigaste är att man har ett kontinuerligt sparande. Det behöver inte främst vara till pensionen. ”Men om man inte binder någonting för pensionen så är det lätt att man tullar på pengarna till något annat man vill göra. Därför är det smart att börja öronmärka en del pengar till pension, kanske mellan 400 och 500 kronor i månaden kan vara lagom. De pengar man sätter av när man är mellan 25 och 30 år har då uppemot 40 år på sig att växa och de kommer att ge mycket pension tillbaka per hundralapp.”
Den som är egen företagare – och som därför inte får någon avtalspension inbetald av en arbetsgivare – bör betala in åtminstone en dryg tusenlapp i månaden som pensionssparande, tycker Mats Wester.
”Som egen företagare täcker den allmänna pensionen bara lön upp till 30 000 kr, och man har ingen tjänstepension om man inte själv tecknar en sådan”, säger han. ”Som egen företagare bör man nog sätta av åtminstone fem till åtta procent av lönen till sitt pensionssparande.”

<< Tillbaka