En värld full av pajer
En taiwanesiska lär schweizarna tedrickandets konst.
Att njuta en kopp te är i sig självt meningslöst – det har inget syfte. Te gör bara att man blir hungrig”, ler Meng-Lin Chou medan hon med en elegant rörelse häller upp te i låga keramikskålar åt sin gäst och sig själv. ”Men som min farfar sa: ’Är det inte just detta, att göra något som inte har något syfte, som gör livet vackert?” I hennes tehus Shui Tang – namnet betyder ungefär ”det vackra vattnets plats” – i gamla staden i Zürich tycks tiden stå stilla denna grå novembereftermiddag.
Med sina prydliga rader av teburkar och tunga blanka möbler av persikoträ är hennes butik en stillhetens oas mitt i stadens stress. ”För oss är teet en dörr till en annan värld”, förklarar den 44-åriga taiwanesiskan som började sälja sällsynta tesorter från Kina, Japan och Taiwan för fyra år sedan. Därmed förverkligade hon en länge närd önskan om att skapa en plats för möten. ”I Taiwan kallar vi det vi gör här för ett möte, inte en ceremoni”, förklarar hon.
Meng-Lin Chou växte upp med teceremonin Kung-Fu som i Taiwan utövas i alla familjer och i alla sociala sammanhang. Som 20-åring uppfyllde hon och hennes syskon föräldrarnas ideal i fråga om utbildning genom att studera i Europa. ”De ville att vi skulle upptäcka världen”, förklarar Meng-Lin Chou. Hon reste först till Storbritannien innan hon flyttade till Tyskland där hon studerade sociologi och tyska språket och tysk litteratur i Konstanz – där hon också förälskade sig i en tysk man. Förhållandet togs inte väl emot av hennes släkt som ville att hon skulle komma hem igen och bilda familj med en asiatisk make.
Men Meng-Lin Chou stod emot släktens påtryckningar – hon ville förbli självständig. I slutet av 1990-talet studerade hon japansk teceremoni enligt Urasenkeskolan. Hon säger att det var en lycklig slump som senare fick henne att börja handla med te. En bekant presenterade henne för innehavaren av ett tehus i Bern. ”Vi var teentusiaster båda två så vi tillbringade flera timmar med att diskutera olika tesorters förtjänster, och så frågade han mig om jag skulle vilja organisera hans televeranser”, berättar hon.
Nu när hon driver sitt eget tehus är det särskilt en sak som slår henne: de flesta av hennes kunder är män. ”Ibland kommer det kvinnor som bär på handväskor som kostar 11 000 franc men de tycker att 120 franc för ett sällsynt te från ett 800 år gammalt träd är för dyrt.”
Bortsett från det har Meng-Lin Chou inga problem med den tysk-schweiziska mentaliteten. ”Det är snarare tvärtom”, säger hon. ”Jag stämmer inte med bilden av den blida, undergivna asiatiska kvinnan som är så utbredd i västerlandet.”
Den som kommer till henne för en provsmakning eller för att lära sig den traditionella konsten att servera te måste vara beredd på att få lära sig något om sig själv. Det handlar inte om perfektion utan om attityd. ”Man måste sitta rak vid bordet. En rak rygg avslöjar ens inre attityd”, förklarar Meng-Lin Chou. ”Om någon spänner sig för mycket påminner jag honom om att den store temästaren är död sedan länge”, tillägger hon och syftar på Urasenkeskolans grundare som levde på 1500-talet. Sedan skingras den andäktiga stillheten i tehuset av ljudet av hennes skratt.
Meng-Lin Chou
Född: 1969 i Taiwan
Hemort: Zürich, Schweiz
Mål: ”I Schweiz förväxlar folk ofta drömmar och planer. Men om jag ska vara ärlig har jag inga särskilda mål.”
Med sina prydliga rader av teburkar och tunga blanka möbler av persikoträ är hennes butik en stillhetens oas mitt i stadens stress. ”För oss är teet en dörr till en annan värld”, förklarar den 44-åriga taiwanesiskan som började sälja sällsynta tesorter från Kina, Japan och Taiwan för fyra år sedan. Därmed förverkligade hon en länge närd önskan om att skapa en plats för möten. ”I Taiwan kallar vi det vi gör här för ett möte, inte en ceremoni”, förklarar hon.
Meng-Lin Chou växte upp med teceremonin Kung-Fu som i Taiwan utövas i alla familjer och i alla sociala sammanhang. Som 20-åring uppfyllde hon och hennes syskon föräldrarnas ideal i fråga om utbildning genom att studera i Europa. ”De ville att vi skulle upptäcka världen”, förklarar Meng-Lin Chou. Hon reste först till Storbritannien innan hon flyttade till Tyskland där hon studerade sociologi och tyska språket och tysk litteratur i Konstanz – där hon också förälskade sig i en tysk man. Förhållandet togs inte väl emot av hennes släkt som ville att hon skulle komma hem igen och bilda familj med en asiatisk make.
Men Meng-Lin Chou stod emot släktens påtryckningar – hon ville förbli självständig. I slutet av 1990-talet studerade hon japansk teceremoni enligt Urasenkeskolan. Hon säger att det var en lycklig slump som senare fick henne att börja handla med te. En bekant presenterade henne för innehavaren av ett tehus i Bern. ”Vi var teentusiaster båda två så vi tillbringade flera timmar med att diskutera olika tesorters förtjänster, och så frågade han mig om jag skulle vilja organisera hans televeranser”, berättar hon.
Nu när hon driver sitt eget tehus är det särskilt en sak som slår henne: de flesta av hennes kunder är män. ”Ibland kommer det kvinnor som bär på handväskor som kostar 11 000 franc men de tycker att 120 franc för ett sällsynt te från ett 800 år gammalt träd är för dyrt.”
Bortsett från det har Meng-Lin Chou inga problem med den tysk-schweiziska mentaliteten. ”Det är snarare tvärtom”, säger hon. ”Jag stämmer inte med bilden av den blida, undergivna asiatiska kvinnan som är så utbredd i västerlandet.”
Den som kommer till henne för en provsmakning eller för att lära sig den traditionella konsten att servera te måste vara beredd på att få lära sig något om sig själv. Det handlar inte om perfektion utan om attityd. ”Man måste sitta rak vid bordet. En rak rygg avslöjar ens inre attityd”, förklarar Meng-Lin Chou. ”Om någon spänner sig för mycket påminner jag honom om att den store temästaren är död sedan länge”, tillägger hon och syftar på Urasenkeskolans grundare som levde på 1500-talet. Sedan skingras den andäktiga stillheten i tehuset av ljudet av hennes skratt.
Meng-Lin Chou
Född: 1969 i Taiwan
Hemort: Zürich, Schweiz
Mål: ”I Schweiz förväxlar folk ofta drömmar och planer. Men om jag ska vara ärlig har jag inga särskilda mål.”
